Mommy Rocks

Ja mitt mamma hjärta gör så ont. Min fina Natalie var med om en hemsk olycka igår.
Vi var i Uppsala för att hämta våran katt som har legat på Ultuna, och då ringde barnvakten.

Vi förstod inte så mycket vid första samtalet. Utan den informationen vi fick var att Natalie hade ramlat och fått ett skrubbsår och att dom ringt ambulans !?!?

Sen ringde det igen, och vi hade då åkt till Akkis eftersom ambulansen skulle dit, då fick jag veta att hon hade fått köra fyrhjuling och hamnat under den och fått ett sår som behövde sys. I mitt huvud så var det ett litet jack på benet. Och jag förstod inte varför mamman till den familj hon var hos bad om ursäkt  hela tiden. Jag bad henne ta det lugnt och att det var ju en olycka och jag är inte arg.

5 minuter efter det ringer dom från ambulansen och jag får då förklarat att det är ett köttsår som är 12 cm långt och behöver sys. Nu börjar jag känna ett obehagligt tryck i magen och tror fortfarande att det är som ett jack i benet som enkelt kan dras ihop med några stygn.

När vi kommer in på barnsjukhuset så kommer en sköterska och ska hjälpa Natalie att kissa på ett bäcken, eftersom hon inte orkar stödja på det skadade benet. Och när hon gör det så passar hon på att byta kompresser över sårytan.........

När jag ser såret inser jag allvaret. Det 12 cm långa såret är också ca 5 cm brett! Djupt så man ser muskler och ben. Hud fattas från benet, hon har däck märken över benet och massa punkteringar från dubben på däcken.
Sköterskan sneglar över på mig och jag spelar med som att inget speciellt fanns att se. När Natalie fått hjälp så säger jag att jag bara ska gå ut och låna toaletten, vilket Natalie tycker är okej.
Utanför rummet kommer min chock och jag bryter ihop totalt. Jag hatade att hon hade fått åka den där förbannade fyrhjulingen! Jag önskade att jag kunde varit där och stoppat allt!

Då får jag även förklarat att detta kommer troligtvis krävas plastikoperationer för att få det någorlunda ihoplappat. Såret såg alltså ut som en trasig konservburk!

Efter många om och men kommer flera doktorer och tittar och dom beslutar sig att försöka sy iaf hälften av såret för att sen se hur det ser ut. Dom tvivlade på att dom skulle klara att göra det i vaket tillstånd men ville prova iaf.

När jag satt och väntade på att dom skulle börja sy, Natalie hade fått en hel del lugnande och somnade lite till och från, då bad jag faktiskt. Jag har aldrig varit troende, men jag tänkte att det kan ju inte skada och jag behövde allt hopp jag kunde få.


Och när dom sedan sydde så var dessa underbara läkare, dom var två st, riktiga mirakel skapare. På något vis fick dom igen såret hela vägen! Det blev drygt 25 stygn och hon har gips skena och får inte stödja, böja eller gå på benet.

Eftersom såret var djupt och fult är infektions risken hög och hon ska därför på återbesök och vi ska få åka på omläggning varannan dag.

Nu håller jag bara tummarna att detta håller och att ingen infektion uppstår.
Hon har blåmärken och skrubbsår lite överallt. Bristningar i underlivet så toan är lite jobbig eftersom det gör ont och blöder där med.


Personalen var så imponerad av hennes tappra och modiga inställning. Det var ingen gråt, inga klagomål och hon sa att hon kände vissa stygn men sa:
- Fortsätt ni så att ni får ihop det bara.
Och så såg man att hon bet ihop och då gjorde det så ont i mig.

Varför skulle detta hända?


En väldigt trött tjej med sin fina ambulans nalle Ambi!