Mommy Rocks

Min gubbe har nu facebok sida som ni bara måste gilla!!!


Klicka här:

http://www.facebook.com/#!/pages/Progressing-Artworks/242158352502623

Jag är jag och andra får helt enkelt acceptera det eller låta mig vara ifred!!

Sista året har jag knäckts av olika anledningar och då har alla händelser blivit så stora för mig. Vissa är ju stora men jag kan inte ta in allt för då orkar jag inte. Det blir för mycket känslor och jag kan inte vara alla till lags.

Alla kommer inte hålla med om mina åsikter och dom som inte kan acceptera att det jag tycker känner och tänker är den jag är dom får väl backa från mig då, för jag tänker inte backa längre.

Häromdagen blev jag ledsen igen för jag fick veta att en tjej, som varit en av mina närmsta vänner, inte tar sitt ansvar för det hon själv har skapat!!!

Utan att lämna ut någon så kan jag säga att hon skickade avklädd bild på sig själv till min man. När hon pratade med mig sa hon att hon hade inget att säga till mig. Detta var alltså en av mina absolut närmsta, är det konstigt att jag har "trust-issues" ?? Och nu går hon och säger att det är bara ett missförstånd!

En bild säger mer än tusen ord!!!!!!

En del av mig brusar upp så att jag önskar att jag inte hade ett ansvar som mamma för då kunde jag lära henne läxa. Men den större delen av mig säger:

Håll huvudet högt och låt henne inte ta mer av dig än vad hon redan gjort.


Och varför är jag så här personlig i bloggen????
Jo för jag har inte gjort något fel!! Jag ska inte skämmas för vad hon gjorde. En längre tid har jag känt att hon smutsat ner i mitt liv, men det har hon inte om jag inte tillåter det. Och går hon omkring och pratar om det så kommer jag inte backa och låta folk tro att jag är en människa som tar avstånd för skitsaker...






Needless to say, hon kommer aldrig ha en plats i mitt liv igen. Och hon kommer få skämmas över den människa hon är som inte kan stå för vad man faktiskt gör och inte kunna be om ursäkt. Även om man vet att man inte blir förlåten så ber man om ursäkt för det misstag man gör och inte för att man vet att man då blir förlåten..
Men så resonerar ju galna grannen med... citat "Dig är det ingen idé  att be om ursäkt till för du tar ju inte emot den".... hmmm samma skrot och korn det där tror jag!
Man kanske skulle para ihop dom, gullig familj det skulle bli !!



Och är det något jag har lärt mig sista tiden så är det att ta vara på dom som tar vara på mig. Vännskap handlar om att ge och ta utan smussel och skitsnack. Och dom människorna är såååå väldigt många fler <3


Jag har funderat så mycket...
Och jag kan inte sörja fel... Vi är alla olika...
Jag har rätt att prata med mina vänner om vad jag känner och bearbeta vad som har hänt...
Jag ska inte anpassa mig efter andra jämt....

Och man få säga NEJ... Vilket jag inte gör ofta.....



Även om detta inlägg verkar väldigt negativt så är det inte det.. Utan jag har själv börjat tro på det jag så länge pratat om... Man säger ju jag bryr mig inte, fast det gör man... Men nu rinner det av.. Det sitter först men sen rinner det av..

Alla som pratat om mig eller gjort mig orätt är inte värd min energi,
för det säger mer om dom än vad det gör om mig..


Jag är jag, och jag är tamefan den bästa Lina Magdalena Häggström Börjesson som finns!!!!

(hoppas nu detta peptalk håller sig och att jag inte faller igen!)

Hjärnan spelar spratt och man vet vad man borde känna och vad man inte borde tänka, men ändå finns det där varje dag.


Första tiden var det hela tiden en massa tänk om????

David skrev ju till mig på chatten den torsdag kvällen, tänk om jag sett det och svarat?
Tänk om vi hade gjort det? Sagt det? osv
Skuldkänslor....


Sen var det ilska.. Extrem ilska...
Jag kommer ihåg när barnen somnat och Fredde var och tränade. Då talade jag högt rakt ut i bara luften och skällde ut honom efter noter.
Sen kom skuldkänslorna.....

Nu efter begravningen så har vi hängt upp fotot på väggen och ljuset lyser inte varje dag.
Vi går vidare......

Men hur kan vi göra det?
Hur kan man skratta nu?

Vi gör ju det men skuldkänslorna ligger där hela tiden.

Bara orden:
gå vidare.....
Så hemskt.. Känns som en ful och smutsig tanke..

Nu är Fredde på hemvärnsövning och hela kompaniet kommer att hålla en tyst minut för deras vänn och kollega.

Så fint gjort..




Men tanken finns där ännu......

Allt detta var så fruktansvärt onödigt.
Du var ju så älskad och att du inte förstod det krossar mitt hjärta!

När vissa saker böts ut i kollektionen för living and room fick jag grejjer över som jag inte riktigt vet var jag ska göra av..

Tänkte som så att jag lägger ut dom här och är det någon som är intresserad så får man MAILA mig ett bud på det :)

[email protected]




Mörklila blockljus
Lila kronljus
Vit bordstablett
Vit värmeljusstake



Blått badlakan med stjärna



Blå tallrik/uppläggningsfat



Som sagt MAILA om någon är intresserad och lämna ditt bud, fråga inte vad jag vill ha...

Jag kan skicka men tar extra för frakt och inget ansvar för hur posten hanterar paketet.


Nu ska jag fortsätta röja här hemma!

<3 Ha en underbar dag <3

Det var så vackert.

Men nu känns det som han är borta på riktigt...


Vi saknar dig min underbara vän!
Detta är ett inlägg som jag och Fredric tillsammans har skapat till vår kära vän.



Det vi hade tänkt och läsa på minnesstunden idag var detta:
(vi publicerar det här så kan man välja om man vill läsa det eller ej eftersom vi inte läste det idag)

Ja David vår fina vän!

Att vi skulle stå här och läsa detta för dig hade vi aldrig trott. Det är ofattbart att du lämnat oss och jag vet att så många känner precis som vi nu står här och känner.

Men vi vill att du ska veta hur mycket du betyder för oss. Och vilken tacksamhet vi känner över att fått vara dina vänner.

Genom de  åren vi känt dig så har vi fått ovärderliga minnen.  Vi har så många skratt att minnas tillbaka på.

Som när du bodde hos oss i villan så var vi ensamma hemma en dag och det närmade sig lunch, jag frågade:

-vad ska vi äta?

Och du svarade:

-Fransk löksoppa! Det brukar alltid farsan göra och det är skit gott.

Och jag skrattade så tårarna rann under detta projekt. Koka bröd var för mig helt nytt och sen var det ju ingen direkt snabblagad rätt. Men det var gott och det blev ju lunch för två till slut.

Sen var det ju så när du bodde i vår gillestuga att vi hade lite problem med internet anslutningen så varje gång det ringde bröts internet för dig. Så först hörde man dig i källaren:

-det kommer någon halv tolv, kvart över tre bla bla bla med massa olika kommandon när du spelade. Sen ringde telefonen då kom ett högt:

-Men va faaaan då!!!!

Och jag garva lika mycket varje gång och du med när du kom ut från rummet och såg mig kikna av skratt. Men vår egen data support kille, Kimmo, och styrde upp allt till trådlöst och då funkade det igen!

Och när du och Börnie skulle kappköra lite med era bilar. Din fina sportbil och hans söndertrimmade skrot saab. Oj, jag har aldrig hört börnie haft så mycket ursäkter till och få smisk på banan i ett av racen. Och sen var det ju det att din bil höll och hans skar ihop efteråt också! Och han opponerar sig fortfarande om vem som egentligen vann!!

Sen ert påhitt att gå koffmaestro i somras!  Gå från Östhammar till Öregrund och dricka en starköl /km. Knall röda av solen och med blåsor överallt kom ni fram till Kimmo, som smart nog stannat hemma,  och där satt ni och påstod att ni skulle göra om det nästa år fast då med svarta Koff.

Midsommar fick vi också tillsammans! Och det var som midsommar ska vara. Skratt, lekar, god mat, dricka, någon som har druckit för mycket, någon som går vilse och sen två hårda dagar efteråt med godis, läsk och film!

Vi har gjort flera resor till furuvik, grönan och liknande dagsturer och vi är så glada att du följt med på allt!

En kväll på edsmossevägen så kom du och Börnie på att marschträning är ju bra! Så ni packade stora ryggsäckar fulla med tidningar och begav er ner mot dammen eftersom det var ju lagom och skulle inte ta så lång tid att gå runt.  Efter ca 3 timmar så började ni redan känna av hungern och började fantisera om vilken mat ni skulle äta när ni kom fram. 8 timmar senare haltade ni in på blåbärsvägen och tryckte i er enorma tunnbrödsrullar. Er så kallade snabba varvning av dammen tog 11 timmar i regnet och kolsvarta mörkret!

Och era äventyr fortsatte. Nästa idé var att tälta på en ö i dammen. Ni hoppa i kanoten och åkte ut men under natten så fick Börnie riktigt ont i magen. Som de riktiga män ni var då, så var det ju bara av hunger magen värkte och ni bestämde er för att paddla tillbaka till land för att fixa mat. Börnie var inte mycket till paddelhjälp med till slut kom ni fram och han skulle bara hem och äta och sen komma tillbaka. Men så blev det inte. Er diagnos om mat stämde inte riktigt och Börnie fick åka och opereras för blindtarmen.

Ja vi har så väldigt många minnen och skulle kunna prata om dig i en evighet och det kommer vi att göra. För du kommer leva kvar i våra hjärtan, som så många andras. Och vi ska hedra ditt minne genom att tänka på allt det fina, goda och vackra du gav oss trots din korta tid här.

Och du skrattade alltid åt mig när jag pratade om andlighet och en andra sida osv  du gestikulera med händerna och sa : spooky!!! Uhhhh

Men nu vet du att jag fick rätt, vilket jag iofs alltid hade när vi diskutera något , och när jag kommer till dig en dag så kommer jag absolut säga:

-vad var det jag sa!!!

Och jag vet att då kommer du ha ett leende och skratta lite så där kluckande hackigt som du gjorde samtidigt som ansiktet blir lite rödare och säga :

-Ja ja ja du har väl rätt då! Men det var bara tur!

Så därför säger inte vi sov gott eller vila i frid utan vi säger:

Tills den dagen vi ses igen

Ja vad skulle man göra utan dom?

Efter allt som varit sista tiden så vet jag vilka dom är och jösses vad tacksam jag är.

Angående tidigare inlägg så är jag så varm av all den fina jag fått som respons på blogg,FB och telesamtal m.m Det känns otroligt skönt att dom som känner mig också vet vad för slags människa jag är och jag hoppas verkligen personen som tagit avstånd stannar upp och tänker efter om jag verkligen är kapabel till att göra/säga något i ond mening i denna situation.

Visst vi bor i ett litet samhälle där ryktes spridning är vardagsmat, men denna slog hårt. Och jag kan ärligt säga att jag kommer aldrig förlåta den som skapat detta! Nåde den personen om jag får veta vem det är.

För man kan ju även tänka på dens familj som fått den informationen, mår dom bättre av skvaller och rykten just nu? Skulle inte tro det. Usj och fy hur folk beter sig!

Idag var jag och tatuerade mig. Det blev ett slags minne och ett sätt att alltid ha D med mig. Jag är väldigt nöjd över den.



Den behöver ju läkas lite, blev ganska röd..



Och på tal om vänner så är den jobbiga dagen snart här.
Imorgon är begravningen för våran älskade vän och det känns så overkligt. Jag vill inte säga hejdå och kan inte göra det.

Jag har en stor klump i magen och mår illa.  
Flickorna har teckningar som det skär i hjärtat när man tittar på, tror dock bara Ronja kommer lämna sin. Hon ville lämna den på D´s kista.
Hon frågade:
Mamma ser han den då?
Ja han ser ju allt du gör ifrån sin plats i himmlen.
Då tror jag han blir jätteglad när han får den här.
Det tror jag också.

Hon har rittat D med tankebubblor och ballong, ståendes på en äng med ett hus och ett äppelträd vilket skulle vara hemma hos oss. Jag fick hjälpa henne och skriva vad hon ville ha på teckningen och det tog mycket styrka att inte bryta ihop då. Natalies har jag inte ens fått se och det kanske jag aldrig får, vilket är helt okej. Men ikväll har hon varit lätt irriterad och arg, antagligen för att hon vet vad hon ska på imorgon. Men hon vill inte prata om det och jag tvingar henne inte utan har sagt att jag finns där om och när hon vill prata.

Jag skriver ju om mig och barnen mycket ang detta men inte om Fredde och det är ett medvetet val för att Fredde är en restriktiv person med sina innersta känslor och det respekterar jag. Det räcker att vi själva i familjen vet vad vi känner och tänker.

Jag hade skrivit ett brev till D som jag hade tänkt dela med mig av på minnesstunden, med lite av våra fina och roliga minnen ändå från barnsben upp till för någon månad sen, men efter gårdagen så har jag bestämt mig för att det läser jag för han själv och inte inför andra. Känns dumt ifall någon tror dåliga saker om en och då kanske jag bara förstör deras stund då också ifall man är arg på mig. Och det vill jag verkligen inte göra! Men brevet är ju riktat till D och inte alla på minnesstunden så det kan jag göra sen.

Jag vet att sanningen kommer att komma fram en dag och att man kanske kan se på mig i annat ljus igen.


Tack alla vänner och all min kärlek går till D´s familj som imorgon bitti måste vakna till denna dagen.

Jag säger som mormor vid min mosters begravning sa:

Ingen förälder ska överleva sitt barn,
det är inte tänkt så......

Idag brast det för mig ordentligt och just nu rinner tårarna med obeskrivlig kraft och ångest.

Jag fick reda på att någon som stod D nära har fått höra saker som fått personen att ta avstånd från mig. Jag vet inte vad det är och vad jag gjort för fel och det gör så ont.

Jag har ALDRIG sagt ett dåligt ord om D eller någon i hans närhet och skulle aldrig ens komma på tanken att säga det heller.

Det gör så ont att någon kan tro det om mig.
Och jag hoppas att sådana tankar om mig försvinner någon dag. Känns som att min saknad och kärlek är smutskastad och även min empati för andra som sörjer.

Jag älskade honom som en familjemedlem och jag tänker på alla andra runt honom varje dag.


Varför blir allt i mitt liv fel?
Till och med sorg?

Och vem är så sjuk att dom sprider lögner om något som detta?!?!
Får jag reda på det så kommer jag gå bärsärk!!!
Det är ju sjukt!


Nu klarar jag inte att skriva mer för ångesten ligger som en snara runt halsen....

FAAAAAAAAAAAAAAAAAAN!!!!!

Ja då var denna helgen förbi och jag har spenderat största delen på soffan med ett illamående. Jag blev först nästan orolig att det var knodd nr fyra på G men eftersom det är en omöjlighet har jag nu släppt den tanken.

Men maken har iaf jobbat hårt!
Hela lördagen bars det ved och som tur var kom det stora starka män och hjälpte till!!
Eller:



Duktig var han iaf! Lilla Eidur :)

Och sen när veden var klar så avslutade gubben min med lite belöningsdricka hos grannarna!




Usja säger jag bara..


Själv låg jag hemma på soffhörnet och tittade på Jersey shore, perfekt att titta på när man inte vill tänka så mycket!!

Och vilka idioter dom är! hahahahhahahaha
Dagens Snooki:
They like killed it when it was alive!!!!!
Hahahahhahahahahhahah
Underhållning och humor alá Lina :)