Mommy Rocks

Vintern rasat .....
Drivans blomma vissna ner och DÖ!!!!!



Idag är livet helt underbart!

Natalies omläggning sist var positiv och hon har inga stygn nu :) Hon måste ha skenan iaf och sen har dom tejpat för inte belasta såret för mycket nu. Men det var inte värre och det berömda lilla locket där den döda huden var sitter kvar. Natalie blev så glad när dom inte skulle pilla på den, och nu när stygnen är borta svider det inte för henne längre :)


Idag vankas grillning med vänner. En liten kall drink ska förtäras, eller nu ljög jag, en var lite för präktigt för mig ;) Det kommer bli fler och jag lovar ingenting ;)

Dagern började jag med en liten joggingrunda och sen har jag städat, gjort silltårta och förberett massa gott som ska kastas på grillen senare :)


Häromdagen kände jag att livet var så tungt och jag kunde inte ta fokus från det hemska som varit. Men dom positiva nyheterna igår vände på mitt tankesätt, tänk vad lite kan göra mycket!?! Otroligt!

Min dotter lever, mår faktiskt bra nu, har inge ont och kommer inte få några bestående skador förutom ett riktigt fult ärr, vilket alltid kan fixas om hon mår dåligt av det sen.

Alla mina barn är unika och mirakel på sitt eget sätt och vis.
Och för mig uträttar dom mirakel varje dag, genom att bara finnas till!


Hoppas alla får en helt underbar Valborg, för det ska jag definitivt ha!!

Kärlek till alla, pöss på sig!

Igår mottog jag inbjudan till mammablogg galan, den var kanonfin och en liten present fanns med.

Jag vet inte om det är fel dag för mig att blogga om detta när jag redan är på dåligt och deppigt humör, men vi kör!

Jag har ju som många vet haft big trouble med klänning inför galan, jag ska vara ärlig och erkänna att jag fortfarande inte känner mig helt bekväm, men nu är klänning köpt och fixat. Var på G att fixat en snygg outfit med byxa men i slutändan så blev det klänning.


Och det var väl en jävla tur det!!!

För jag fick tidigare en kommentar att klänning inte var ett måste, utan att byxor och kavaj gick bra. Men i inbjudan står det dresscode klänning!

Då hade man ju investerat i en helt fel outfit.


Så jag måste säga att jag reagera starkt (tyvärr negativt) när jag läste inbjudan. Kände mig lite lurad faktiskt.

Tidigare inlägg finns att läsa här


Men annars så hoppas jag att det ska bli skoj och att jag mår lite bättre när det blir dags. För som jag mår idag skulle jag inte vilja åka faktiskt. Men en helg med min Mia-Lott är nog det jag behöver för att komma på topp igen. Och det ska bli kul att träffa andra mamma-bloggare, framför allt dom som kikar in på min blogg emellanåt. Dock tror jag inte jag kommer att känna igen folk i verkligheten för sånt är jag asdålig på! Så om jag inte känner igen någon, have mercy ;)

Idag har den där klumpen legat och grott inom mig. Gråten har nästan mynnat fram 3 gånger. Man känner hur det fuktas i ögonen och man kan inte prata, klumpen ligger och som en stoppkloss i halsen på en.

Jag vill ju vara stark och kan ibland säga till mig själv, skärp dig nu för fan Lina! Hon klarade sig ju bra och det hade ju kunnat varit så mycket värre!


Men det finns saker och tankar som kommer upp som jag VET är onödiga och inte sanna, men lik förbannat finns dom där.

Tankarna som går i huvudet är:

"Jag har misslyckats med att skydda mitt barn från olycka"
"Jag är en dålig mamma som inte klarar att hålla tillbaka tårarna, det är ju inte mig det är synd om!"
"Jag var inte där för henne när det hände, det borde jag varit"
"Det är min skyldighet att förhindra sånna här saker"
"Jag måste vara stark, vad jag känner är oväsentligt"
"att gråta är en svaghet"
"det är mitt fel att såret inte läkt bra, jag lät henne gå utan kryckor när hon lekte"


Sen finns bilder kvar i huvudet som ibland dyker upp som tex när jag ska sova.

Bilden av såret inne på ackis innan det syddes.
Bilden av Natalie när hon såg den döda huden första gången.
Bilden av Natalie när dom var tvungna att plocka bort några sårskorpor.
Och bilden av henne när hon så att såret började glipa igen.
Besvikelsen i hennes ögon när inte såret läkt ihop.
Hennes tårar när det gjorde ont.
Och när hon la sig tätt intill mig och talade om att hon har läskiga bilder i huvudet kvar efter olyckan.



En del kanske tycker att jag är dramatisk och tar det för hårt, och så kanske är fallet, jag vet inte. Men det förändrar ju inte hur allt känns. Tro mig, visste jag var knappen satt för att få lite mer inre lugn efter detta så skulle jag trycka på den direkt!


Jag ler lika ofta nu för tiden och en del ser nog inte mycket skillnad på mig.
Men inbombords pågår ett krig av känslor som jag inte vet hur jag ska hantera. Därför släpper jag inte ut dom heller. Jag gläntar på dörren till dom ibland och tänker att det kanske är lika bra att släppa ut dom och sen är det över! Men jag känner att jag inte orkar, för jag vet inte hur jag ska hantera det.
Jag får en panikartad känsla och vill bara skrika allt jag har. Jag skulle vilja springa långt ut i skogen och sen bara skrika tills rösten tar slut.

Jag är så arg ( inte på någon person), ledsen, frustrerad och besviken på vad livet gjort.
Kunde det inte varit jag istället?


Just nu så klarar sig Natalie bra med alvedon och är glad, pigg och skojfrisk.
Dom jobbiga stunderna är omläggningar och när hon vill prata om olyckan.

Ja, jag vet det kunde varit värre, och det skrämmer mig också när jag tänker på det!

Ja lilla Natalie. Hon är så glad trots allt.
Barn är otroliga människor. Dom besitter sådan styrka.

Även Ronja är kanonduktig nu när läget är som det är hemma.



Jag är så stolt.
Hur kunde en sådan ordinär och simpel människa som jag få så otroliga barn?
Det kommer jag aldrig upphöra förvånas över.



Om det verkligen är så att vi som föräldrar formar våra barn så kommer jag även här med en totalt "osvensk" kommentar och säger :

Fan vad jag har lyckats!!!



Natalies första dag i skolan utan mig gick iaf bra. Hon hade fått ont vid 10 tiden, men då tog hon sin alvedon och efter ett tag hade det gått över. Hon är en figther och ger inte upp!


Men känslan av maktlöshet gnager mig fortfarande hårt.
Bävar inför fredagens besök.
Jag vill inte se smärtan på Natalie nä'r dom pillar sårskorporna och kakan som sitter över det öppna såret, men samtidigt får jag bara bita ihop och se till att finnas där för henne till 100 %

Min läkning av mitt mammahjärta får jag ta tag i när min älskade flicka är återställd. Just nu läggs känslorna på ett lager som jag inte vågar öppna dörren till.

Många frågar hur det går för Natalie men inte många har frågat hur jag mår nu, men tur är väl det, för risken finns att muren faller då.


Nej nu måste jag sova eftersom jag ska skjutsa Natalie till och från skolan imorgon!
Måste även hinna med en bebis vikt, var alldeles för länge sen nu, men tiden har liksom inte funnits!
Shame on me!

Ja sista tiden har jag blivit totalt värdelös på att blogga och svara på kommentarer. Sorry sorry, men mycket annat surrar runt mig just nu! Och när lusten inte finns eller tiden, så då uteblir det inlägg.

Idag har jag och mamma iaf varit på storseans med Vendela Cederholm, känd från bla det okända, och det var riktigt givande!
Jag har ju skrivit tidigare om aatt jag haft påhälsning av medium här hemma och även varit på privata sittningar. På alla dom har min kära Morfar kommit upp på tal och jag har liksom känt att det som sägs runt morfar är menat för min mammas öron. Och idag på storseansen kom han igen och denna gång fick han prata med mamma själv!

Häftigt!!

Så nu hoppas jag att jag får det lugnt hemma och att morfar flyttar in hos mamma istället ;)





Det här med andar och ett liv efter döden är ett väldigt känsligt ämne som jag älskar att höra olika synvinklar om!


Vad tror du/ni på?

Det gick inte så bra som vi hoppats på idag. Såret hade inte läkt så bra som vi hoppats och när stygnen försvann så började såret glipa igen :(

Så tre stygn är kvar på dom värsta ställena och gipsskenan blir kvar i 14 dagar till. Hon har ett större sår på mitten också. Ärret kommer bli fult och stort, och nu hoppas vi bara på att det läker ihop bra innan det blir varmare ute!!

Sen det Natalie inte vet är att en "kaka" som sitter över såret, som är mellan en krona och femkrona stort, ska pillas bort på fredag. Idag fick hon panik och grät när sköterskan pillade bort en del andra skorpor. Hon har ju typ 10 st småjack runt om det stora såret, men dom har läkt och såg bra ut under skorporna.

Jag brukar alltid vara ärlig med Natalie och förbereda henna på vad som komma skall men detta låter jag vara osagt för jag vet att hon kommer få panik över det. Och jag ser inte vitsen med att hon ska oroa sig i flera dagar innan.


Sen måste hon vara i rullstolen i skolan tills det har läkt eftersom att risken med att hon ramlar och slår upp såret nu när hon inte har stygnen kvar är alldeles för stor. Försäkringsbolaget har godkänt att jag kör henne istället för att beställa specialtaxi till henne. Det känns skönt och Natalie vill hellre att jag kör också, sen är det nog vetskapen av att hon bara kan åka hem när det känns jobbigt som underlättar för henne också.



Jag känner att jag sitter med gråten i halsen igen nu. Jag vill så gärna få det ogjort och kunna ta allt detta från henne. Hon är riktigt less på benet nu och detta bakslag idag var tufft för henne. Hon längtar så mycket efter att få springa och leka.

Ja idag ska vi till vårdcentralen för att plocka stygnen på Natalie, förhoppningsvis.
Vi har blivit varnade att dom troligtvis inte kommer ta alla stygnen och kommer eventuellt sätta in mera antibiotika eftersom det hade börjat vätska om såret, framförallt där huden har dött.

Men nu på morgonen låg jag med Troya i sängen och så hör jag Natalie:
-Mamma!!!
-Ja, godmorgon på dig
-Idag är världens bästa dag!!!
-varför det då?
-Dom ska ta bort gipset och stygnen!!!!!!
-Har du längtat?
-Ja jag kanske får springa idag igen!


Efter den meningen stod hon i dörrhålet till mitt sovrum och lyste som tusen solar :)
Så jag håller verkligen tummarna på att allt går bra idag!


Sen blev jag väldigt ledsen häromdagen, när två personer sa till mig att Ronja kanske borde kollas för ADHD. Jag känner verkligen inte att så är fallet! Ja hon är sprallig och älskar dansa, sjunga och är ganska högljudd när hon blir glad. Hon tycker inte om att sitta still, men hon kan sitta still och tex pyssla eller rita. Men bara för att hon föredrar att hellre springa ut och leka och ofta pratar med hög volym så är det väl ganska obefogat att misstänka henne för ADHD?

Från wikipedia:

För att en person ska få diagnosen ADHD så måste dessa symptom finnas och ha funnits under lång tid. Varje symptom ska också vara mycket mer påtagligt än vad man kan vänta sig utifrån personens ålder, kön och utvecklingsnivå, och ska också vara av sådan grad att de försvårar patientens liv betydligt.

• Koncentrationssvårigheter
• Dålig impulskontroll
• Hyperaktivitet
• Glömska

Det finns även andra symptom som är vanliga bland personer med ADHD men som inte är nödvändiga för att få diagnosen.

• Nedsatt motorik
• Sömnsvårigheter
• Sen tal- och språkutveckling
• Problem med att tolka sinnesintryck
• Hetsigt humör och trots
• Psykiska problem som ångest, stark oro eller depression
• Tendens att upprepa eller "haka upp sig på" ord eller meningar
• Känslomässig instabilitet
  
  
  
  Dom första 4 tycker jag kan stämma in på majoriteten av barn runt 5 års ålder. Men seriöst ni som läser denna blogg och har träffat min lilla prinsessa, borde jag vara orolig för att hon har ADHD?
  
  
  
  (Och tack Kristin för dina fina sms igårkväll om detta, dom värmde mer ään du tror! Skönt med bekräftelse av andras åsikt som träffat henne. Kram )

Jag berättade för min kära mor om händelserna på Bowlinghallen och hon påminde mig då om för ett år sen när hon fick ett samtal från dom mitt i natten.

Mamma låg och sov en lördagsnatt när telefon ringer. Hon springer upp och svarar och i andra änden hörs en halvt skrikande och arg kvinnoröst:

- Vart är du då? Du måste komma hit och betala!
- Va??? Vad pratar du om?
-Ja,man måste faktiskt beta sin nota!!
-Vaddå betala?
- Ja jag har ditt kort här i baren efter kvällen!!
-Jaha vad kul för dig då och jag har mitt här!
- Det kommer polisanmälas det här!
-Kan jag få tala med din chef!
- Nej chefen är inte här nu, men du MÅSTE BETALA för dig!
- Nej vet du vad, du kan dra åt helvete med dig!





Mamma hörde inget mer av dom sen, och seriöst hur ofta tror ni att min kära mor springer på bowlan????

Jag har haft så grym påskhelg så ni kan inte förstå!


Skulle gärna bjudit på lite bilder men eftersom dom innehåller bilder på andra än bara vi i familjen så hoppar jag det. Har inte frågat om tillåtelse att lägga ut bilder så då vill jag inte lägga ut dom.

Men vi har träffat familj och vänner, grillat, druckit lite gott och skrattat väldigt mycket.

Det är så kul att vi fått väldigt bra kontakt med ett annat par som bor här ute med sina barn. Barnen leker kanonbra och det var länge sen som jag skrattat så mycket som jag gjort senaste dagarna. Och helgen är inte slut ännu, känns riktigt kanoners!


Idag tror jag att dom sista grejjerna blir fixade till ute rummet också, om jag hinner kankse jag lägger ut lite bilder sen. Men jag kan lova att det är mysfaktor nu. Nu har det kommit möbler på plats och rackarns vad nice det blivit!

Sitter faktiskt här nu och njuter en ciggiluring och ett glas påskmust!
I linne och mjukisbyxor och tycker ändå det är riktigt varmt!
Kärlek på hög nivå!



Hoppas alla andra har haft en kanonpåsk!

Verkar som många letat fram grillen nu, hur många grillade i påsk?





(Det kanske inte syns så bra på bilden, men Natalies rullstol är utklädd till kvast! Benet är skaftet och bakom rullstolen står det ut massa kvista som borste!)

....... porta mig själv från Bowlan i Östhammar.

Lästa på Lina Löthmans blogg om henne och två vänners planerade tripp till Bowlan, som slutar med att dom får vända i dörrhålet. Portade pga att dom skrivit i sin blogg att dom hade en tråkig kväll där sist??????????


Alltså om någon från bowlan som stödjer detta beslut så undrar jag:

Vad lider ni av???

Ska ni seriöst springa omkring och läsa bloggar, lyssna på vad alla säger om föregående helg och kolla facebok satusar och bestämma att dom som inte haft kul är portade??? Speciellt när det var efter en helg när det totalfloppade eftersom DJ:en för kvällen glömde bort att spela musik och satt i baren istället... Seriöst det är INTE en lyckad kväll och man kan väl inte förvänta sig att folk ska prisa stället efter en flopp?
Ta på er det och vara glada att folk faktiskt ger det en chans till och hoppas på att dom ändrar sig och skriver i sina bloggar om hur roligt dom haft det!


Ja lagen säger att ägarna får släppa in vilka dom vill och neka vilka dom, utan en motivering till och anledning. Och det funkar säkert att driva ett ställe så....... på Stureplan !!!

Det är ju för fasikens lilla Östhammar som snart går i halvårskonkurs eftersom Öregrunds säsong börjar och alla krogar där som har överdrivet mycket gäster håller inte ens på med sånna här Diva-fasoner.

Kort och gott man kan tro att Bowlan drivs av en gäng bittra skvallerkärringar som tror att man blir straffade genom att vara portad där för livet!


Här har ni länk till hela historien:
'
Gammalfjortis




Jag vill poängtera att jag inte känner någon av dessa tre tjejjer speciellt bra, utan lite via gemensamma bekanta, men det är så sjukt att jag väljer att porta mig själv av ren principsak!

Vårfixet är i full fart!!!
Allt skit rensas ut och det ny bärs in :)
Köpte några riktigt fina grejjer igår som jag kanske visar sen :)


Ett par bilder till från uterummet:










Och sen har man fint väder:




Och glada barn:




Som leker mamma pappa barn på heeeeela gräsmattan!



Kan livet vara mer underbart???





Hoppas alla får en kanon skärtorsdag! Vi ska iaf klä ut natalies rullstol til en flygande kvast och spöka ut alla barn till riktigt påskiga "kärringar" och sen ge oss ut på årets tiggar-runda!!


Puss och Kram

Natalies omläggning visade död vävnad i storlek av en 5-krona och det hade även börjat vätska lite på andra ställen....



FAAAAN!!!!!


Men nu ska jag försöka vara positiv iaf.

Hon har inte ont.
Det behöver inte bli mera.
Som tur är sitter såret på insidan av benet, så ärret kanske inte blir sååå tydligt iaf.



Men mamma-hjärtat gjorde väldigt ont idag igen när Natalie fick så pass ont i magen av se det döda att dom var tvugna att sänka britsen till liggande läge. Hon blev så rädd att hon blev likblek. Men efter att jag sa åt henne att titta och lyssna på mig när jag förklarade hur allt kommer att lösa sig, så blev hon lite gladare iaf. Men hon höll stenhårt i min hand resten av omläggningen. När sköterskan var klar så log hon igen och sa:
 
"Du var jätte duktig på det här ju!"


Hon är så otrolig som ger alla beröm för deras jobb med henne. Men alla sköterskor vi träffat under denna tid av omläggningar varannan dag, har varit helt underbara och duktiga, och framför allt bra med barn!



Mina underbara sessor, finns inget finare i världen!!
Deras leende kan få vilken surkärring som helst att le ;) Till och med mig!

Nu har det börjat hända lite grejjer i uterummet! Äntligen!!

Det målas, snickras och på uteplatsen rensas ogräs mellan plattorna och i rabatterna!

Det är sååå underbart härligt att något händer!!!!

Lite bilder:

Här är början på den barbänk som ska finnas i rummet. Lysrörena är blått neon som är grymt snyggt att gå ut och titta på nu på kvällen, det sitter under översta hyllan på bänken :)



Golvet målas svart med lasyr:



Före rensning:



efter:



Och vem rensar???



Jo min fina gubbe :)


Nu på kvällen har jag satt upplite pynt också, dvs rock inspirerart pynt.
Blir tok nöjd!!

Hoppas det blir klart snart!!!!
Fröken otålmodig, det är jag det.


( Glöm inte att rösta på MIG till mammagalan, tryck bara på den rosa länken över min profil bild så kan ni rösta hejvillt, eller iaf en gång per dag. Jag finns i kategori 1 och 4! )

Idag är Fredde med Natalie i skolan.
Dels för att Natalie har tjatat om att han ska medverka en dag och sen för att jag känner att jag har varit så mycket med henne att mina andra underbara flickor nästan börjat fundera på vart deras mamma tagit vägen. Även om dom har varit med på promenad osv så har ju jag dragit Natalie i rullstolen och måste hjälpa henne med det ena och det andra. Så min uppmärksamhet har gått till bara henne i stort sett.

Så idag ska vi röja upp lite först, och sen ska vi baka lite och förbereda ett fredagsmys :)

Jag kommer dock att åka till en vännina ikväll på ett glas vin, det kommer blir ruggit lugnt eftersom vi ska medverka i städ-dag här ute imorgon, men behovet att få slappna av utan alla barnen är stort.

Jag har liksom gått på helspänn sen i söndags kväll. Och även om jag drar mig undan hemma så är det inte samma sak, jag hör dom och vet att dom är utanför dörren och då slappnar jag inte av helt.


Så nu ska det slås på lite musik och sen ska jag bara vara med mina fina småtjejjer!





(Natalie har omläggning idag, så nu håller vi alla tummarna för att hennes sår fortfarande ser riktigt fint ut!!)

Tänka sig vad motion ger energi!

Jag var på familjegympan med Ronja, och pinsamt nog blev jag svettig!! Så bra kondis hade man att barngympa blir en riktig hårdkörare!

Men när jag kom hem nu hade jag massa energi och slog till på en timmes "hurtstädning"!
Vek tvätt, hängde tvätt, satte på tvättmaskin, sorterade all tvätt, dammsög tvättstugan, städade skötbordet sen vidare till köket. Diskmaskinen laddades och slogs på, bänkar och bord skurades av med gottluktande medel, dammsugning, kvällsfika till familjen (smoothie), hallen städades och dammsögs, vardagsrummet likaså (såg ut som Hiroshima där!) och sen har jag fortfarande energi kvar!
Härliga tider!

Så soffpotatis livet är fasiken ingen bra livsstil för mig, då hamnar jag i en nedåtgående spiral där jag mår piss och finner inte orken att börja någonstans. Jag blir sittandes och tycker livet känns allmänt surt. Jag är ju egentligen en väldigt flitig arbetsmyra och jag mår som bäst när jag får jobba och det ska jag börja med mer nu. Så nästa vecka har jag två pass bokade, me löv it :) Det blir på Valöhemmet, dvs 10 minuters promenad hemifrån, känns riktigt nice :)

Sen har jag ju inte sagt så mycket om helgen som var, men fasiken va kul det var!! Min mobilkamera suger men några riktigt bra "efter några drinkar bilder" fick jag till!

Partey!!!





Jo visst är jag en superb fotograf?????!!!
Och jag var helt nykter hela kvällen!! Jag lovar!!! ;)
Eller inte , kanske, maybe & perhaps!



Men tack alla underbara människor som var här i lördags, löv u all!!
Och en repris är ett måste framöver!