Mommy Rocks

... för idag kommer Maarit hem till mig!!!
Hurra hurra hurra!!!


En vännina som jag lärde känna när Natalie var nyfödd och pga att vi bor ca 30 mil ifrån varandra så träffas vi typ  aldrig! Sist var typ 6 år sedan!!!

Men idag kommer hon med sina änglar och ska hälsa på några dagar :)
Ska bli grymt kul!


Men först ska jag till en arbetsterapeut i Uppsala för att få hjälp med min vänstra handled eftersom jag känner av karpaltunneln i den också. Trodde det skulle gått bort efter förlossningen men ...... Nej ......

Jag vill absolut inte operera mig igen, det var det värsta jag gjort. Smärta!


Nu måste jag göra mig klar!


Idag är jag iaf en tokigt glad och överlycklig brutta!

Tjing tjong!

tyvärr!!!


Sen Natalies olycka har jag släppt allt med kost och motion. Och lika själklart som att solen går upp vid gryning så ploppar kilon upp varje vecka och läggs på lagret som man önskar man inte hade!


Men i förrgår så bröt jag ihop och Fredde lovade mig att hjälpa mig med allt. Det känns kanon skönt! Så nu har jag återgått till LCHF och har därmed gjort slut med min väldigt kära kamrat herr kolhydrat!

En del kanske tycker det är dumt osv.. Men det är inte bara för vikten! Min IBS mage har blivit värre och lett till att jag inte kan unna mig något ens ibland. Det är inte värtr det. Jag får sådana fruktansvärda magkramper och det hindrar mig från att leva normalt.

Det blir knepigt att äta ute och att bli bortbjuden på mat men man kommer väl in i det till slut. Men jag kommer inte äta av det bara för att vara hövlig när jag sen vet att jag blir sjuk av det.

Jag älskar iaf min Fredric för det stöd jag får!

Jag har haft en helt underbar midsommar :)

Goda vänner, massa barn, skratt och för en gångs skull fick jag känna mig hel igen. Inga trasiga barn, tänder osv



(jag har gått upp MASSOR i vikt igen, men har tagit tag i det nu.. usja usja usja)




 















Underbrt att se Natalie hoppa så här! helt uan besvär :)




Jag kommer leva länge på den helgen!

Igår var jag och Ronja ute på lite egentid också. Det ger så otroligt mycket. Vi var och badade sen blev det middag hos mina föräldrar. Efter maten stack vi iväg och fiskade och fick rediga aborrar som idag ska avnjutas :)










Ronja var en riktig tuffing iaf :)
Hon stod och skrek:
Bryt nacken av den mamma!! hahahahhaha

Undrar vad den flickan blir när hon blir stor??? När hon älskar att se mig bryta nacken av fisk??? Jösses amalia!


Idag blir det en cykelsväng till badet eventuellt :)


Tjing tjong!

Knutmasso dräkter är designade för 30 minus, inte 30 plus!!

Shit va varmt det var men vad gör man inte för barnen ;)

Det blev succé när både Hello Kitty och Fiffi dök upp på dagisets sommaravslutning.

Själv var jag Fiffi idag ;)

Lite varmt, bara lite ;)
Det ska tilläggas att den lilla glipan i munnen är det enda man kan både se och andas i. hahahaha shit pommes! Men jag överlevde iaf!



(jag vet att man inte ser mycket på bilden, men jag har tagit bort fokus från alla förutom Ronjas ansikte, av respekt för andra familjer)


Så nu är Ronjas glansdagar på dagis slut och jag kom precis på hur gammal jag är!!!
Jag har två döttrar i skolan! Pommes!

Väl hemma så öppnas sommarlovspresenten och mitt geni till man lyckades få ihop stolpen med hjälp av två pigga brudar!



Nu ska grillköttet fram och en liten sommardrink skall förtäras ;)
För nu har jag varit 2 svängar till tandläkaren idag och därför slipper jag knapra värktabletter, det ska firas!!


Hoppas alla får en underbar onsdags kväll i solen!


Kraaaaaaaaaam

Ibland så dömer folk väldigt fort. Och jag undrar vilka höga hästar folk tror sig sitta på då? En del säger sig inte döma men man märker via kommentarer och uttalanden hur dömande dom är. Andra säger att dom vet att dom gör det men tycker det är okej, hmmmm not OK.

Jag kan komma på mig själv att göra det och försöker så fort jag kommer på mig själv att ge mig själv en mental liten smäll i bakhuvudet.

Men jag har också ett s.k blått litet skåp, tror jag skrivit om det förr hmmm.
Men "det blåa skåpet" där finns f.d vänner som klivit över en viss gräns eller människor som gjort saker jag ärligt talat inte kan förlåta och komma över. Uttrycket kommer ifrån att nu har han/hon pissat i det blå skåpet.
Hittills har ingen klarat att ta sig ur den kategorin för min del, men visst det ju sker ju mirakel vardagligen så man ska aldrig säga aldrig!

För ett tag sen hamnade en s.k vänn där.Och eftersom jag inte ens förvånades över dennes beteende så har det fått mig att undra varför det inte hänt tidigare?

Vännskap för mig är att en person finns och gör saker för en annan person utan att ha personlig vinning på det. Ibland gör man saker man absolut inte vill för att en annan människa behöver det eller bara blir glad av det. Inte gör saker för någon annan som man själv tjänar på och känner för, då är man trevlig och delar med sig av sin egen glädje inte en äkta vänn som ställer upp i ALLA väder.


Så jag är kanske dömande pga mitt "lilla blå skåp". Och häromdagen fick jag veta att f.d vännen som hamnat där pga sina egna val och misstag snackar omkring om det.

Skrattretande men inte förvånande. Men jag skiter i det. Jag har rent mjöl i påsen och absolut inget att skämmas för. Och desstå mer jag hör om det, desstå mer känner jag att jag tagit rätt beslut. Och har man ett behov att blabbla runt om det för att försöka ställa sig själv i bättre dager är det nog för att man deep down inside vet att man varit egoistisk och agerat väldigt fel.

Jag har tagit en liten rajd i min vännskapskrets. tagit distans till dom som kräver och suger all energi ur mig utan att ge tillbaka något.  Har ju skrivit om vänner osv tidigare och har efter det fått en klarare bild av vilka som finns runt mig för att var en äkta vänn och vilka som inte är det.


Och vad jag fått kvar är en underbar klunga av människor som jag vågar kalla för ÄKTA vänner. Som ger mig lika mycket energi som jag ger dom. OCh jag är så glad att jag hittat dom. Det har tagit X antal år, men OJ vad det var värt det :)


Av dom ställs inga krav.
Jag behöver inte fråga efter dom när jag behöver dom.
Och dom finns alltid där.
Dom pratar med mig istället för om mig.
Av dom blir jag aldrig dömd.
För dom får jag begå misstag.
Dom låter mig vara mig själv.

Jävla satans piss tänder!


Jo nu har tänderna pajjat igen och idag skulle jag egentligen ha en 50 minuters tid för att kolla igenom läget och lägga upp en plan för allt eftersom det mest akuta var fixat och finliret var kvar.

Men inte då....


Den sist lagade rotfyllningen gör skitont och dagens tid kommer går till att fixa den :(
Och jag hoppas verkligen dom inte tar betalt för det eftersom jag betalt 4000 för att rotfylla den redan! Det är ju inte mitt fel om den inte är tillräckligt rensad!

Sista dagarna har jag levt på en halv karta citodon som jag hittade i handväskan. Sista pillret tog jag igårkväll så jag hoppas verkligen dom kan fixa tandjäveln idag.




Men fan va skönt det hade att få varit tandlös! Inga bekymmer skulle finnas kvar då!

När jag gick i småskolan var det en flicka från sri lanka i min klass. Jag har namnet men jag är osäker på stavningen. Vi var bästa vänner och jag älskade att vara hemma hos henne och leka, jag var säkert där varje dag, och hennes familj var underbar.

Men så en dag så skulle hon tillbaka till sri lanka, om det var frivilligt eller inte det vet jag inte faktiskt. Men allt gick så fort och hon var bara borta.

Jag har under alla år undrat vart hon tog vägen, hur hon mår och en stor dröm skulle vara att få träffa henne igen. Jag undrar om hon minns mig lika bra?

Men om man skulle leta efter henne, hur fasiken går man tillväga?

Jag har inte en aning!!

Om någon har tips eller ideér så dela gärna med er!
Eller om någon som läser och vet vem jag menar vet vart dom tog vägen??


Jag tänker iaf på henne mycket....

Det var en av mina finaste vänner som bara försvann...

Innan jag skriver mer om denna del vill jag understryka en sak! Jag har extremt lätt för att bli gravid och för en del som har svårare att bli gravida kan detta bli ett jobbigt inlägg eftersom det handlar om tankar kring abort. Jag skriver utifrån mig, min kropp och mina upplevelser och känslor.



- Fredric ska jag ta ett gravtest på skoj? skulle ju fått min mens igår ju , hahahhahaha
- Ja, gör som du vill, men vi ska ju titta på film nu ju!
- Ja men jag har ju sånna där stickor hemma, lika bra att använda dom ;)
- oki




En timme går av filmen..


- Lina hade du inte gjort ett test?
- Jo fan det glömde jag!

Springer iväg till toan.....
.............
Jag kommer tillbaka med en frusen blick...


-Vad är det?
-Det är inte sant.
-Ähh lägg av hahahahhaha
-Jag är gravid....
-Hahahahha säkert ahhahahaha skitkul
-Det är sant!

Jag håller upp testet.
Freddes leende tynar bort på en millisekund.

-Fan också då.
-Helvetes skit, vad gör vi nu Fredde?



Ja så började resan av graviditeten. Inga överlyckliga föräldrar och inga glädje hopp. Jag gjorde 6 stycken test för att vara säker. Jag ville inte vara gravid, jag ville inte bli trebarns mor. Det var ju inte planen. Fredric och jag hade ju hittat varandra igen och bara hunnit bo tillsammans i ett par månader ju.

Vi diskuterade igenom en abort och jag skulle tänka på det. Men jag kände hur min kropp värkte vid tanken av det. Jag hade ju gjort en några år tidigare och mådde väldigt dåligt psykiskt efter det. Läsa om det kan man göra här då det togs upp i media. 

Fredric visste vad han vill, abort, men skulle självklart backa mig i vilket beslut jag än tog. Men att han inte villa ha fler barn det visste han. Han var också rädd för min kropp eftersom han visste hur sjuk jag kan bli.

Jag velade fram och tillbaka, för och nack delar osv men kände nog att jag bestämt mig för en abort. Som jag sa till Fredric som ville jag aldrig "tvinga" på honom ett barn till.

En dag när jag låg på sängen och funderade så var jag tvungen att gå på toa. Jag kände mig lite konstig och efter ett tag upptäckte jag att jag blödde...... mycket.....

Fredric och jag åkte till gynakuten direkt. Vi var helt säkra på att nu är det ett missfall.

Jag komme ihåg att jag grät i bilen och tänkte, varför gråter jag när naturen hjälper mig med det jag annars gjort kemiskt?

Vi få åka hem med beskedet att det troligtvis är ett missfall men ska komma tillbaka för ett andra UL och mera blodprover efter några dagar.

Jag hatade ovissheten.

När vi kom hem berättade jag för Fredric hur jag kände och jag sa att med dessa starka känslor så klarar jag nog inte en abort, jag bad om ursäkt för det och mådde jättedåligt över att ha känslorna.
Jag kände av hela mitt hjärta att mitt barn fanns i magen och jag ville så gärna att det skulle överleva.

Då säger Fredde det otänkbara.

-Jag känner likadant Lina. Och om detta barn inte klarar sig då vill jag försöka igen.

Tårarana rann, vi kramades och sen låg vi bara och höll om varandra den kvällen och hoppades hoppades hoppades på att vårt barn skulle överleva. För för oss var hon livs levande redan.

Det vi inte visste då var att hon skulle överleva trots 9 stora blödningar, x antal mindre pga föreliggande moderkaka som dom upptäckte i v.18.


Sen började illamåendet, höftbesvären, vänner som svek, kollegor som var misstänksamma.
Det var ett fåtal vänner som stod pall under min graviditet och dom kommer alltid vara speciella för mig.
Speciellt Andreas, Mickis och Therese!
Dom är riktiga änglar i människoform och vänner helt utan krav och villkor.
Och vad dom gjorde får det blir mer av i nästa inlägg!

Idag är Fredric iväg till Sthlm på en träningsdag på extreme training, en tillfälle som han vann via Johannas blogg. Hoppas verkligen dom får kanonkul och får träna arslet av sig ;)

Själv ska jag tokstäda då mitt hem ser ut som 7 svåra år! Visserligen städade jag allt igår, men sen gick vi och la oss utan att diska upp allt från kvällsmaten och plockade inte undan efter en biokväll med projektorn. Smart??? NOT!


Jag ska pova mig på att skriva en del till i kategorin "dom tuffa åren", om jag orkar. Det är ganska tugnt att tänka igenom allt, man känner att man tryck undan massa känslor faktiskt.. Men efter jag skrivit är det som en release och som om jag ställt av en tygnd från axlarna.

Hoppas alla får en kanon helg!

Jag har haft sånna underbara dagar så jag har helt enkelt inte haft tid att blogga :)
Det känns riktigt bra faktiskt, att man inte har massa tid att reta upp sig på saker osv ;)


Sen i måndags har vi haft ett extra barn hemma här , Natalies kompis J. Det började med en natts övernattning till hela veckan , hahahha, men det var bara kul för tjejjerna leker så bra hela tiden.

Men veckan har blivit 2 turer till Berkingebadet (vilket jag tyckte var ganska dyrt med inträde & åkband) Och en tur med Emma & co till Åland. Barnn har haft kanonskoj och det är huvudsaken!


I helgen blir det inte lugnt heller!

Det är barndop, forsmarksdagen och Fredde försvinner hela Lördagen på en träningsdag i STHLM som han vann via Johannas blogg :)


Och sen behövs även en hel del föberedelser inför Freddes utställning styras upp! Men sånt är bara kul :)




Nej nu ska jag samla ihop mina stuff och åka till världens bästa Frissa!

Hamnfrisören!


Tjing tjong

Jag kommer ihåg när Ronja och Natalie var små att jag blev kritiserad för maten dom fick.

Och nej inte för att den var onyttig eller fel, utan för att den var "onödig".




Jag lagade egen barnmat med hjälp av minbästa vänn : mixerstaven. Majoriteten av mina vänner hade barnmat på burk varje dag till sina och jag sa ALDRIG något om det.

Men många ifrågasatte varför jag gjorde egen när det fanns så bra att köpa. Och när man frågar mig så svarar jag ärligt. Vilket var: "Jag tycker det känns bättre med egen mat som inte innehåller så mycket tillsatser".

Och väldigt många tolkade mig direkt som att jag skulle sett ner på andra föräldrar som använder burkmat till 90% av tiden.

Självklart använde jag också burkmat ibland. Jättesmidigt på resor, utflykter eller en lat dag när den egenlagade var slut ;)


Men poängen är att föräldrarollen är så känslig och ingen vill känna sig som en "dålig " eller mindre engagerad förälder. Så att folk tyckte jag var "löjlig" som lagade min egen barnmat handlade nog mest om dom själva.


För är det inte lite tokigt att se ner på mig eller att tro att jag ska vara "super-mom" bara för att jag vill laga maten själv?

För överlag så älskar jag ju och exprimentera i köket. Det är ju sånn jag är!

Och jag har aldrig sagt att man är en dålig förälder för att man köper färdiglagad mat!

Men det är konstigt hur "Jag vill laga egen mat för att slippa så mycket tillsatser" översätts till "Jag är duktigare än alla andra som ger sina barn dålig mat för att dom är lata som föräldrar".


Som sagt, jag har aldrig sagt det och tänker man så handlar det mer om egen osäkerhet i föräldrarollen än om att jag skulle vara en översittar förälder...


Så jag kommer laga majoriteten till Troya själv också, och alla burkmats familjer ni är bäst som ni är!!!

Ja snart är lilla Troya 6 månader och hittills har det inte funkat någe vidare med smakportioner.

Jag trodde jag hittat den ultimata lösningen med en barngröt för känsliga magar blandat med katrinplommonpuré. Men efter ett par dagar så låser sig magen på lillan.

Och nu märker man vilket behov hon börjar få av mera "riktig" mat. Hon äter kolossala mängder ersättning och har börjat vakna 3-5 ggr /natt för att äta.

Eller natten kan också vara för att hon tycker det är morgon från ca kl 03.00 eftersom det blir ljust då! Vi har ju inga rullgardiner. Så idag ska jag leta i stan efter rullgardin och se om det gör skillnad.

Jag börjar iaf känna mig lite nervös hur jag ska få hennes mage att ta emot mat.
För en månad sen räckte ett paket ersättning i ca 5-6 dagar nu räcker det 2 max 3 dagar. Jag förstår inte hur den lilla får i sig allt!!!!

Jag menar en flaska med 200 ml varannan timme??? Det är ju sjukt mycket för en så lite buse.

Jag sitter och googlar på barnmat men alla råd är ju samma på alla sidor och det funkar inte på henne ju.


När jag böt från babysemp1 till 2:an tog det ca tre veckor innan magen kom i form och det var inte kul alls för henne. Och jag känner mig hemsk om jag bara ska fortsätta ge henne smakisar för att jag "vet" att mage ger sig efter ett tag. Nej känns inte stabilt alls.. hmmmm

Nu när allt går så bra så är jag så sjukt taggad för så mycket :)

Jag ska komma igång med motionen mer igen så imorgon ska ett tränings schema skapas och ett par nya skor är beställda! Väl behövligt eftersom min gamla var dom jag köpte till gympan i NIAN!!!!! Och det är ju inte direkt 2 års man gick ut grundskolan ;) Några till år har det nog blivit, gammel kärring som man är !


Sen så ska jag veckan efter komma igång med kosten igen. För när jag nu gick ifrån min stränga kost som bestod av noll kolhydrater så har magen börjat krångla igen! Och det triggar mig till att återgå till en strängare kost igen, jag får bara acceptera att kolhydrater inte är för mig helt enkelt. Lite jobbigt är det om man tänker att man aldrig kommer äta det igen men man får fokusera på att välmåendet är det viktigaste och inte smaklökarna ;)


Sen har jag fått alla uppgifter för att börja som konsulent för Living & Room och visningskollektionen kommer i början av nästa vecka :) Det ska bli kanon kul faktiskt!

Jag måste säga att jag älskar deras stil på grejjer och tycker priserna är grymmt bra. Det var ju därför jag själv kontaktade dom för att få möjligheten att bli konsulent :) Jag blev alltså inte "värvad" av någon.

Några grejjer som jag kmmer köpa är:



Vita handduk med stjärna :) Så fin ju!
135 kr




Brickbord 349 kr
Smidigt att ha ute när man ska bära ut och med dricka och lite färsk frukt under sommaren, så man kan smaska i solstolen ;)




Bambu lanternor 279 kr för två
Mysigt till uterummet :)



Snygga kaffemuggar 4 st för 189 kr
Gillar svartvitt!


Det finns en del annat som kommer pryda mitt hem också :)
Det är verkligen mycket som jag gillar.. Så det känns ju kanon när man är konsulent nu också ;)


Och det är kanon kul att flera hört av sig och visat intresse för att ha ett homeparty, jag har inte fått kollektionen ännu men har redan några bokningar :) Kul kul !


Om det är flera som är intresserade av att ha ett homeparty så kontakta jättegärna mig. Jag tycker bara det är kul! Även om man bara blivit "nätvänner" eller har en "ytlig" kontakt :)

Värdinnan för ett party får ju handla grejjer för 50% rabatt också!
(Hur många grejjer avgörs av antalet gäster.)

Det går jätte bra att höra av sig om man bara vill ha mer info eller handla produkter utan att ha ett stort party :)

Mail [email protected]

Tele 0763472118


Nej nu ska jag fixa till mig för sen ska jag iväg på storesysters 50 års kalas!

Jag är så happy nu :)
Mer kärlek åt folket!

Älskar värmen!
Älskar att gubben är ledig!
Mina barn har avslutning nu och sen sommarlov!

Jag älskar tillvaron just nu!













Jag älskar livet & att få mysa med denna buse på dagarna är ju inte helt fel jue!

Natten den 17:e April så hade jag anordnat en fest för M som fyllde 25 år.
Jag var ansvarig för fest, pengar m.m så jag höll mig nykter men skålade dock på 12-slaget osv.
När jag gick över dansgolvet så känner jag hur halt och blött det var av all alkoholspill, och sen känner jag hur jag tappar fotfästet och ramlar huvudstupa framåt!

Det slog till rejält och när jag reste mig fick jag kväljningar av allt grus som var i munnen......

Det var inte grus.

Jag drog tungan mot framtänderna och känner bara sylvassa taggiga kanter vid tandköttet.

Spottade i handflatan och ser bara blod och vita tandbitar. Några riktigt snälla och trevliga killar kom framrusandes eftersom det rann blod ur munnen på mig, dom hjälper mig till toaletten, jag tittar i spegel och börjar gråta hejdlöst. Jag såg ut som ett monster!


Fredric kom och körde mig till sjukhuset i östhammar eftersom jag hade väldigt ont. Där informerar dom mig att tyvärr kan jag inte få något smärtstillande alls eftersom jag druckit lite vin. Och att jag måste åka och träffa käk-kirurgen eftersom jag slagit sönder ganska mycket. Jag talar även om att min arm värker, eller rättare sagt armbågen. Läkaren säger att jag fått en sättning i handleden och lindar den fast jag inte har ett dugg ont där nere. Sköterskan som lindade mig viskade:
"när du är på Akkis, be dom kolla armbågen också då."


Så stort förtroende har sköterskorna för läkarna på akuten i Östhammar!


Vi lämnar akuten och åker tillbaka till lokalen där festen hölls. Alla har gått hem och Fredric hjälper mig att städa. Dom hade sagt att man inte behöver lämna städat men om man spillt massa så kunde man ju torka upp det iaf. Och golvet var mer spillt än ospillt på!

Vi börjar bära undan möbler, plocka burkar, flaskor m.m och skura golvet. Efter ca 1,5 timme ser Fredric hur jag går med armen tätt intill kroppen och bara gråter. Han kommer fram och övertalar mig att åka hem och sova en timme innan vi ska in till Akkis.
Han städade lokalen själv, helt underbar människa, han var den enda som fanns för mig och såg min smärta och uppgivenhet då.
Jag kan säga att jag kommer ALDRIG mer anordna en fest!
Absolut inte värt det.


Väl inne på Akkis så börjar personalen i kassan redan reagera på varför jag är lindad på handleden när armbågen gör ont och har nu svällt upp rejält. Där får jag iaf smärstillande och tacka gudarna för det! Mer piller till folket!

Jag får direkt gå till röntgen och den röntgen sköterskan hade jag kunnat klubba ner!
Våran konversation:

- sträck ut armen rak Lina
- Men jag kan ju inte
- Jo dra ut den bara
- Nej det gör för ont och det går inte iaf!

Hon går fram trycker ner överarmen mot underlaget, tar tag i hanleden och SLITER i armen för att få den rak, vilket inte fungerar och jag kvider av smärta. Kändes som någon slog mig i magen samtidigt som dom ströp mig, jag fick ingen luft och smärtan var enorm.

- Ja inte helt rakt men det får väl duga.
-hmmm snyft


Nere på akuten igen kommer käk kirurgen medans vi väntar på röntgen. Han konstaterar att det inte är skador på själva käken men att det är mycket jobb på tänderna innan dom är återställda.
Han önskar mig lycka till och går igen.

Sen kommer en läkare, Greta Snellman ( det minns jag pga ovanligt namn), och säger att jag har en fraktur i armen och att jag kommer inte kunna använda den på ca 2 månader. Jag tror att jag kan bli bra på en månad och tycker att det räcker med en månads sjukskrivning och så får det bli.

Jag får åka hem med ett family pack av citodon och en återbesökstid på ortopeden efter en månad.

Dagen efter blev första tandläkarbesöket och då började jag förstå hur mycket jobb det skulle bli med tänderna.
Det enda dom kunde göra då var att försöka trycka tillbaka den tanden som trycks in mot gommen och plasta ihop den med dom andra trasiga för att få den att sätta sig på plats igen. Och så fick jag gå i ca två veckor. Det såg ut som jag hade tandskydd i hela tiden.

Efter två veckor började dom känsel testa och avgjorde att den som var mest avslagen var tvungen att rotfyllas innan något annat kunde göras.
Några veckor till gick eftersom man fick vänta en vecka mellan varje steg i rotfyllningen.

Under den tiden hade jag fått förlängd sjukskrivning eftersom jag fortfarande inte kunde använda armen :( Mindre inkomster med ökade utgifter, drömscenario!

Sen av tog jag ett graviditets test och fick se två streck på testet!
Nu var jag gravid också, det kom ju lägligt....
Det var inga leenden på våra läppar då , tyvärr..