Mommy Rocks

Jag är så jäkla less på att höra vad som är bra och dåligt , rätt och fel bla bla bla bla bla!!!

Kan inte en del människor bara stanna upp en sekund och tänka efter lite? Det som är rätt för dig är nödvändigtvis inte rätt för alla andra i hela världen!!!!!!!!!!!!

En del människor lever som i sin egen lilla sekt där det bara finns ett enda rätta för hela mänskligheten. Då är det dags att vakna och inse att alla är vi olika och behöver olika saker i våra liv för att nå optimal livskvalité.


Är så jäkla less på bittra kärringar som kan och vet bäst om allt och alla. Det blir så övertydligt att dom inte har förmåga att se människan som individ.


Usj usj usj!!!

Annars har min dag varit utmärkt, och jag mår as bra nu!

Jag är så glad för det jag lyckats gått ner i vikt..
Och jag tog idag kort på mig själv för att se skillnaden tydligare, jag ser iaf mer av verkligheten när jag ser mig själv på kort!


Och nu vill jag skryta, för jag tycker det syns en väldig skillnad!! Men för dom som inte sett mig live sista tiden så kanske det inte syns något alls.

Så här kommer det Ego Skryt bild a´la Linan:

(byxorna kunde jag inte ens knäppa förra veckan!)



Jag är iaf extremt glad både för vikten och för att jag nu kan börja använda lite mer av sakerna i garderoben!

Puss och Kram gott folk!

Idag kom grejjerna från Campadre!

Och åkpåsen/jackan/overall till Troya var perfekt och 1000 gånger snyggare i verkligeheten!!
Så imorgon ska den invigas på en långpromenad, om inte vädret bestämmer sig för att vara allt förjävligt.


Sen ska jag fortsätta måla lite idag så vi kan få iordning Natalies nya lya. För som det ser ut i rummet som tjejjerna delar nu vill jag bara gråta för! Fy fasiken vad dom har skitat ner!!!! Alla leksaker och kläder på golvet.

Ett tips säg aldrig till dina barn:

- Så länge ni delar rum under tiden vi fixar till det andra rummet så ska jag inte vara så hård på att det ska städas upp varje kväll. För det blir ju lite trång och bökigt för er nu!

För då får ni detta:



Aj aj aj min stackars små mamma ögon blöder av detta!!! Nej nu måste projektet färdigställas innan det flyttar in ohyra i huset!!

Adjö!

Tänkte precis sätta mig och skriva några väl valda ord....
Men då kom jag på att jag har ju för i helvete hårfärg i skallen!!!
 suttit i lite för länge vill jag lova!!!

Så jag drar in i duschen och så hörs vi imorgon!!!

Tjingeling på er och hoppas er måndag var underbar!
För det var min ;)

Jag fick en förfrågan om publik till en ny tv show. Så om någon vill gå så skynda boka!

Vårens hetaste TVprogram är här ihop med Vårsolen,

Ta tillfället iakt och se det innan andra!

Vårens exklusivaste TV-underhållning heter ”Herr & Fru” och är ett tävlingsprogram där vi får se folkkära svenska kändisar som med sin partner bjuder friskt på sig själva och varandra på ett sätt vi inte sett dem tidigare. Allt i en tävling där vinsten går till vald välgörenhet! Detta stjärnspäckade succéprogrammet leds utav

den elementa duon Agneta Sjödin & Anders Kraft!

Var med och ta del av denna TV-succén innan alla andra, som får se den hemma i TV-soffan.

Inspelningarna kommer hållas i Magasin 7, Frihamnen i Stockholm

Under följande dagar:

Söndag 27 Mars(Fullt)    

14:00 & 18:00

Måndag 28 Mars 

14:00(Fullt) & 18:00

Tisdag 29 Mars    

14:00 & 18:00

Onsdag 30 Mars(Fullt)  

14:00 & 18:00

Torsdag 31 Mars (Fåtal) 

14:00 & 18:00

Vi räknar med att en inspelning tar ca 1½h-2h

Glöm inte att anmäla dig för att få dina Gratisbiljetter på

[email protected]

eller ring:

08-459 78 46

08- 459 74 86

Nu har jag fått hem klänningen och den känns bra. Och jag måste även säga att mina nerver inför detta tillfälle lagt sig och jag ser fram emot det :)

Ska bli en riktigt kul upplevelse. Ska även få dela rum med min finaste Mia-Lott! En av mina absolut bästa vänner som jag haft hela livet! Hon bloggar om sitt liv med sin kille och deras gulliga lilla buse Milo :)

Milomamman


Vi träffas alldeles för sällan nuförtiden och denna helg är välbehövlig!
Vi är ju också släkt så hon och hennes syster Mikaela, som också bloggar Ljummetkaffe, är ju mina flickors sysslingar :) Ni ser det är bara snygga och halvgalna brudar i min släkt ;) hahahahaha

Men jag tror det kommer bli ett dygn av mycket skratt och lyx. Jag vet inte om man får säga så här men det ska bli skönt att vara bara Lina en helg, och inte Lina= fru och trebarnsmor. Inga barn som hänger på armen och i byxbenet utan ett glas gott i handen och benen på dansgolvet med andra likasinnade människor!


Min fina Fredric är sponsor av galan och det känns också kul :)
Progressingartworks


Så nu kan jag ärligt säga att jag längtar!


MammaGalan 2011

Here I come!

Jo jag är nu inne på tredje dagen med  feber och allmänntillståndet är: slutkörd.
Jag har en huvudvärk som inte är och leka med och jag trodde det var magsjukan som presenterades igårkväll, men det blev bara en gång så jag tror det var pga denna fruktansvärda huvudvärk.

Det kan ju vara så att jag är tokförkyld och att huvudvärken kan bero på dieten. Jag har ju blivit varnad för när kroppen ska "avvänjas" från så mycket kolhydrater. Att huvudvärk irritation m.m kan dyka upp. Men det vet man ju inte, för jag är ju sjuk också. Det visar sig, och det känns lite bättre idag. Alvedonen verkar iaf hjälpa när jag tar dom idag, och det är positivt.

Sen är det ju på söndagar jag kommer väga och ta mått på mig själv.
Så veckans resultat är:

 
Midja: -8 cm
Höfter: - 5cm
Vikt: -4,5 kg
BMI: -1,4 


Jag är väl medveten om att detta är första veckan och att kroppen fått igen chock. Och jag förväntar mig inte samma resultat nästa vecka. Det skulle inte vara varken bra eller hälsosamt om jag fortsatte gå ner så mycket så fort. Men det betyder inte att jag inte tänker vara glad och stolt över resultaten som jag uppnått.

(Och för den som vill följa mer detaljerat vad jag äter coh hur mycket osv får man klicka på länken Viktblogg, som ligger till vänster i kategorin Länkar. Den går till min viktblogg på LCHF´s sida. Den får jag även svar, tips och råd från andra som följt dieten mycket längre.)

Kärlek kan vara underbart men även smärtsamt när man får känna den på riktigt.
Men det är så värt att ta det jobbiga för att finna det underbara.
Inget är gratis här i livet och kärlek är inget undantag, visst det kostar inga pengar men engagemang och risker är ett måste i kärlek.

Jag vet att jag skrivit om tiden F och jag hade isär förut, och det är något jag bär med mig varje dag. För det var en otroligt tuff period som inte många förstår. En del har faktiskt skrattat i efterhand och sagt: "hahaha du som sa att det aldrig skulle bli er igen".
Men jag fungerar så att när något är för jobbigt att känna så stänger jag av. En mur reser sig och jag kan framstå som otroligt kall, det är i dom lägena jag bär på tunga outredda känslor. Känslor som strider med mitt förstånd och som jag inte har styrkan att ta tag i och reda ut.

Den dagen vi flyttade i sär så trodde många jag var knäpp som skrattade och var så nöjd med min nya "egna" lägenhet. Men det ingen visste var att inombords så gick jag sönder. Och om jag lät mig själv känna efter så fick jag känslan av att drukna. Jag fick panik och kunde inte andas. F hjälpte mig och flytta och jag kan inte ens föreställa mig hur han mådde då.

Nu i efterhand när vi pratat om det så har jag berättat att jag så många gånger bara ville springa över till honom och krypa ner brevid honom och låtsas som inga problem fanns. Och han har även berättat att varje gång han hörde porten slå hoppades han på att det var jag som kom.

Och när dessa känslor kommer så är det ju hjärtat som skriker åt en:
"vad gör du? varför följer du inte dit jag pekar!!!??"

Men så kommer alla rädslor och bromsar.

Men efter drygt fyra månader så släppte rädslorna och känslorna rev äntligen min mur. Men en annan rädsla kom då upp. Tänk om inte han känner likadant efter denna tid? Att höra orden som skulle sätta den slutliga punkten på oss skulle jag inte klara av att höra.

Så jag fick en idé som jag genomförde. När F kom hem från sitt nattpass så fanns ett brev med vad jag kände innanför dörren, brevet avslutades med att jag fanns i hans vardagsrum och om han fortfarande kände som jag så skulle han bara komma in och kyssa mig och om  inte så skulle jag gå och då visste vi vart vi stod.


Han kom in, ställde sig i dörrhålet, tittade en stund på mig bara. Min puls steg så att jag trodde jag skulle kräkas.
Sen gick han sakta fram till mig, han var helt neutral i ansiktet, tittade bara på mig och det kändes som det gick minuter. Sen tog han tag i mig och kysste mig som aldrig förr.
Många tårar blev det och jag var hel igen...


Nu när han jobbar natt så kan mycket komma tillbaka till mig när jag somnar själv på kvällarna.
Men sen när jag vaknar så ligger han där, i 8 av 10 fall så vaknar han och kikar mot mig, ler och ger en lite puss på mun panna eller axel. Och när jag sätter mig på kanten och letar efter morgonrocken så känner jag hans hand på ryggen. Och dom ögonblicken så existerar inget annat än ren kärlek, som jag är så tacksam för att jag fortfarande har idag.

Han finns här och min bara min och inget i världen kan ändra på det!

Det helvete vi hade var värt det vi fick och har idag!

Kärleken är underbar..

En del tycker våran resa är knasig, hattig, flängig, dramatisk, löjlig.

Men jag bryr mig inte!




(nu ska jag krypa ner i soffan och tycka synd om mig själv för att jag är sjuk. Men ska gotta mig åt den fina familj jag har)

Det finns tusen och en olika dieter och kostråd. Till och med dietisten som jag träffat via landstinget höll med om det. Hon höll även med om att det inte finns några rätt eller fel! Och det är ju faktiskt så att alla är vi olika och alla våra kroppar hanterar och mår olika med diverse dieter. Det värsta jag vet är när man total sänker en diet för en annan och drar ett streck att denna diet är den enda rätta för alla. För där har man fel! Och jag tycker även det är väldigt arrogant att säga så.


Dom resultaten jag nu får med LCHF kanske du som läser detta inte hade fått, för att vi är olika. Och dom resultaten andra får med sina dieter kanske inte jag skulle fått.

Kika bara in här på CamillaSkaBliSmal, hon har fått kanon resultat med ViktVäktarna! Och det är det rätta för henne och jag är kanon glad för hennes otroliga resultat! Och är det någon som läser min blogg och håller på med VV, har tänkt börja eller vill få inspiration och real life stories om VV, då rekomenderar jag er att kika in till henne!

Jag kan säga att nu är det dag tre på dieten och jag har nästan haft dåligt samvete när jag haft så mycket fett i maten. OCh jag ska vara ärlig och berätta att jag kände nästan att jag inte skulle fullfölja när jag såg fettmängderna. Jag trodde det här kan aldrig bli gott och jag kommer garanterat gå upp i vikt nu ju! OCh sen att det inte finns en maxgräns för hur mycket man äter, då tänkte jag att jag kommer ju föräta mig, jag som älskar mat! Men......

Skillnader jag kännt hittills är:

Jag är inte lika hungrig längre
Jag har inget sötsug.
Maten är grymt god, det blir inte för mycket av det feta som jag trodde.
Jag är piggare och gladare.
Har en känsla i kroppen av energi till tusen!
Och sen resultatet som man ändå ser mest åt när man har så många kilos övervikt som jag har, vikten:
Startvikten:101 kg
Nuvarande vikt: 96,5 kg



Och ja jag är bara inne på dag tre.
Och ja jag tränar också.

Nu ska jag avnjuta en riktigt fet frukost!

Ha en underbar fredag!

Ja ibland känns det som att det måste man vara. Och varför försöker man ens? Det är ju ett evighetsprojekt. Och jag vet att det inte bara är jag som försöker, många gör det till olika grader förstås.

Den perfekta mamman
Den perfekta frun
Den perfekta vännen
Den perfekta dottern
Den perfekta anställda
Det perfekta hemmet
Osv

Att vara felbar är något jag måste jobba på. Att det är okej att inte räcka till. Det är okej att be om hjälp. Och det är okej att det blir fel.

I "kvinnovärlden" så är ju skitsnack ett enormt problem. Men är det inte lite så att vi skapar problemen?
Om det uppstår något när en eller flera kvinnor är inblandade och man löser situationen, visst är det så att det alltid ligger kvar på något sätt?
Det finns alltid där, och kommer upp på tal igen. Det pratas med andra om vad som skett fast det är utrett. Precis som att det ska poängteras att någon gjort ett fel. Och då är frågan blir man någonsin fri från sina misstag även om man blir ursäktad/förlåten?
Och sen kan jag känna att kvinnor blåser upp saker till dramatiska höjder väldigt ofta. Männ kan säga "ja visst det var lite osmidigt men det väl inget och snacka om", medans kvinnor säger " Det var riktigt dåligt, jag förstår inte hur man tänker då. usj va pinsamt och tänk vad som kunde hänt om....." . Och där börjar dom kvinnliga utsvävningarna som förstorar något som man ofta inte ens har med att göra! Och man ger sin dom genom att höra ena sidan av historien eller kanske bara lyssna på rykten.

Sen är kvinnor snabba att gå på personangrepp när man är sur, irriterad, arg osv.
Om man är arg för en kommentar så tas det ofta upp något som inte ens hör dit! Utseende eller levnadstil blir ofta utpekat. Och då är det inte konstigt att skitsnack formas. Har man rätt att sjunka så lågt för att någon gjort en orätt? Eller är man själv lika illa då? En del kan försvara sina ordval genom att säga " Ja men jag var så arg för att det och det hände och det var faktiskt fel!". Och sen kommer det ingen ursäkt utan det är tydligen berättigat att säga sådana saker när man är arg/ledsen/besviken. Det är ju ens eget fel att man blir indragen i det. För jag anser att sitter man tyst så är man delaktig. Man kan välja att gå ifrån eller säga: "jag känner mig obekväm att prata om detta så kan vi byta ämne?" 
Men hur ofta händer det?

Och när något litet händer och vi blåser upp det på dom höjderna, så är det kanske vårt eget fel att man ska vara så perfekt och ofelbar?

Jag kan vara ärlig och säga:

Jag har snackat skit om folk under mina levnads år.
Jag har dömt folk.
Jag har ansett mig vara bättre än andra.
Och det är absolut inget jag är stolt över!!
Och jag jobbar med det så mycket jag kan, att dra mig undan i skitsnackar situationer och tänka mig för innan jag dömer andra, eller rättare sagt inte döma andra alls.

Jag brukar försöka tänka hur hade en kille reagerat på detta?
Och det hjälper faktiskt, det avdramatiserar det mesta.
Så mycket är vi kvinnor bra på men en hel del har vi att lära av våra männ!

Och jag kommer aldrig bli perfekt och kommer säkerligen hamna i situation igen som jag hanterar fel. Man kan bara hoppas att man blir förlåten då.

Lite av det jag känner idag är:

Bortglömd
Stressad
Upptagen
Klyven
Orättvist behandlad
Skam
Otillräcklig
Svag
Ledsen


Det sägs att alla människor kan fela, men idag fick jag veta att så är inte fallet. Man blir dömd direkt.

Att det kan bli så fel när man försöker så mycket, och att så fort man begår ett misstag så väcker det så mycket känslor och reaktioner.

Konstigt att inte många poängterar det man gjort bra, eller kan det vara så att jag tror jag uträttar fler "underverk" än vad jag gör. Vill inte tro på att det är det negativa och alla fel som gör att människor vet ens namn eller bryr sig om ens liv.

Jag gör fel och allt jag kan göra är att be om ursäkt.

Lite bilder på pysslet vi köpte i söndags!


Natalie gillade Hello Kitty presentpappret så då ramade vi in det!
Perfekt eftersom rummet går i svart vitt och rosa!


Sen hittade vi en knall rosa hink som ska bli sopkorg :)


Och en almenacka som Natalie älskade!



alla månaders motiv



Nej nu ska man återgå till målandet så man kan flytta in sängen snart.
Måste dock få tag i en 90 madrass fortfarande.


Tjing!

Jag hade ju sett fram mot  att få tillbaka på skatten i normal tid i år och inte till jul som tidigare år, men nej nej inte det inte!
Det släpar i två fulla år efter att man lagt ner företaget, att man får ut till jul och ska deklarera som företagare. Värdelöst och just nu vill jag strypa skatteverket och deras pissiga regler! blä på er!

Sen ringde skolsköterskan från Natalies skola. Hon ska nu till en optiker för risken att det behövs glasögon är stor. Hon har haft problem med sveda och irritation i ögonen när hon läser och skäöterskan såg att hon var översynt men hur mycket vet vi inte ännu. Suck.

Sen stötte jag första dagen på nya dieten på en utmaning som jag måste ta tag i.. Min Favvofrukost funkar inte så bra som jag trodde :( Men vilken kanonhjälp man får av folket på LCHF´s sida! Inom bara några minuter efter man postar ett blogg inlägg får man svar!! Det gillas skarpt och känns tryggt för framtida problem och utmaningar.


Nej nu ska jag svira på mig kläder och åka och knippsa mina katter!!!!!

Ställde mig på vågen och brast totalt..
Den visar 3 siffrigt igen, FAN rent ut sagt!!

Jag vet att jag slarvat sista veckan men att det blev så illa!!

Så nu har jag bestämt mig för att ta hjälp.. Jag har kollat olika metoder och bestämt mig för LCHF metoden..
Jag ska köra den i tre månader och sen utvärdera den..


På LCHF-sidan , som medlem, har man också en blogg där man kan se via diagram osv framgången och jag kommer där skriva om mina resultat och kosten mer detaljerat.

Har lagt en länk från denna blogg till den som heter "viktbloggen LCHF".


Här är en länk till mitt första inlägg där!