Mommy Rocks

Tack för alla era fina kommentarer! Dom värmer så otroligt.

Men det är så jobbigt. Jag har så mycket känslor som ligger inom mig som jag inte vågar släppa ut när barnen är vakna. Sen att jag är så trött hjälper väl säkert inte till ett dugg!

Natalie är så tapper och glad och jag är så otroligt tacksam att hon inte har plågor från benet utan står sig bra på Alvedon och Ipren.

Men när något sånt här händer så dyker så många tankar upp.
Den farligaste tanken av dom alla: Tänk om.....

Gråten är så nära och jag har inte fått släppa ut den ännu. Dom minuter av gråt jag hade på sjukhuset igår varbara en luftning, men locket ligger fortfarande på. Där var jag ju tvungen att skärpa till mig och inte visa Natalie. Jag gick in på toaletten där och tog kallt vatten i ansiktet, tittade mig själv i spegeln och sa högt för mig själv: Skärp till dig nu!

Och sen dess har jag hållit god min. Men det är så jobbigt. Fredric jobbar natt i natt så när barnen somnat blir jag själv och då kommer det troligtvis att brista. Jag önskar på sett och vis att jag aldrig skulle sett såret för det sitter som etsat på hornhinnan. Stackars barn.

Eftersom hon inte gråtit något speciellt mycket och har sen igår var i lite halvt drogat och chockat tillstånd så är jag ganska beredd på att även hon kan bryta ihop och inse vad hon varit med om. Det behöver ju inte hända men risken finns ju. Dom timmar hon sov i natt så vred hon sig och gnydde en hel del, men blev lugn när jag smekte handen mot hennes fuktiga panna, mardrömmar. Så Fredric har nu flyttat in på en extra säng i Natalies rum och Natalie sover inne hos mig och Troya.

Jag har iaf fått tid på Akademiska imorgon kl 10 på morgonen för en koll av såret. Och Fredric kommer ju hem vid sju tiden så han kör ett 24 timmars vaken dygn och tar dom andra två tjejjerna medans jag och Natalie åker in.

Jag fick även veta idag att när Natalie gjort sig illa blev Ronja hysterisk och då hade Natalie varit den av alla, inklusive vuxna, som varit lugnast och tagit sig n Ronja och sagt:
Va inte ledsen Ronja! Dom kommer snart och hämtar mig och sen får jag komma till sjukhuset och där lagar dom mig igen.


Underbara flicka! Hur kan en sån liten flicka ha ett så underbart stort hjärta?
Att i en sånn situation sätta sig själv åt sidan för att ge tröst till sin lillasyster!

Jag lovar att denna flicka har en gloria över sitt huvud!