Paranoid
Igår så satte jag mig med gubben och vi pratade igenom kost, träning i framtiden. Och igår tränade jag och min besvikelse var stor, en dryg halvtimme sen var jag slut! Helvete vad man gått ner sig!!!!
Och sen sitter den paranoida ängeln på min axel och pratar:
Det blir som vanligt Lina, du klarar första veckan sen ger du upp!!
Den där paranoida jäveln skulle jag vilja möta i en mörk gränd och göra upp en gång för alla! Så irriterande !!
Men jag dröp av svett igår och det borde väl vara ett tecken på att jag ansträngt mig iaf! Tragiskt!!
Gubben motiverar mig och kör lite träning med mig efter att jag trampat på crosstrainern, boxningshandskar på och sen får jag slå lite! Dock är jag väldigt feg, får kanske tänka att mitsarna är all skit man varit med om och all irritation som man lagt åt sidan när man säger att man inte bryr sig, människor som sårat och vänt ryggen till och ilskan som fortfarande finns efter att någon man älskar självmant lämnar livet och att man inte kunde hjälpa.
Släpper jag lös det borde gubben flyga ut ur garaget!
Ikväll blir pass nummer 2 och vi får se om min kära man överlever och om jag någonsin orkar resa mig upp igen ;)
Jag vet att du kan och man ger upp ibland men sen kommer man till en dag när man bara tänker nu jävlar och så kör man.. Så va det för mig med skolan (kanske inte samma sak men men) Jag vet att den där paranoida ängeln rinner av mer mer ju mera som du svettas under träningen. Lyssna på den "braiga" ängeln i stället och kör så mycket du kan och ibland måste man vila. Kram!!
Jo vi får hoppas han försvinner, för ibland är han lite för enkel att lyssna på ;)
Känner så väl igen mig. Försöker ofta peppa mig med att tänka på allt det positiva man gjort istället för det man inte hunnit gjort. Ofta hamnar jag i en fälla (om man t ex svullar massa gottigott en helg) att nu är det kört, vad är det nu för vits? Det tror jag är ett klassikt hjärnspöke att råka ut för.. :)
Ja precis dom där svullande helgerna brukar kunna vara riktiga sabotage bringande!!!
