Låst
Men ändå har den aldrig kännts mer öppen :)
Det finns ju för och nackdelar med allt och detta är något jag funderat länge på.
Det är lite olika faktorer som vägt in och när jag väl bestämde mig kändes det bara helt rätt.
När jag började skriva var det för att få en kmmunikation med omvärlden. Jag satt bara hela dagar, pga graviditeten, och fick inte röra mig. När jag gick 50 meter så började jag blöda och det blev akkis direkt. Tv:n tröttnade jag på extremt fort, mina facebook statusar uppdaterades två gånger i halvtimmen och alla var trötta på att chatta med mig..
Jag hade underbara vänner som hälsade på mig och stöttade mig men också vänner som vände mig ryggen för att jag var "värdelös" (nu sa ingen så men det var så jag var) och satt bara hemma och växte på bredden med en klagande och gnällande röst.
Och jag förstår att jag måste var aptråkig att prata med, jag hade ju inget att bidra med!
Ja Lina vad har du gjort idag?
Jo jag har faktiskt avancerat från höger till vänster sida av soffan och höjdpunkten är att hem till gården har fått ny sändnigstid så jag hinner se på det och våra bästa år!
Ja ni förstår poängen!
(det tragiska är att min mamma är i den sitsen nu... NEJ, hon är inte gravid, kvinnan är över 60 och det skeppet seglade för länge sen! men hon lever som ensam invalid. Men det är ett sidospår)
Då uppstod bloggen :)
Och det var det bästa som kunde hänt mig då, och det är kul att blicka tillbaka och man känner otrolig tacksamhet till både allas fina kommentarer och att min lilla flicka lever och fyller 1 år på fredag som vilken frisk liten lärka som helst :)
När bloggen växte till sig så var dt först jättekul!
Sen blev det lite otäckt.. Främmande människor kom fram och berömde mig och det är ju alltid kul, tills man tänker på hur jättepersonlig jag är i bloggen. Och tanken kom.. om så många tycker den är bra, hur många läser den bara för att snacka skit sen? Jag har aldrig haft en önskan om att bloggen ska bli stor och nu är den för stor för mig, allt är relativt men för mig är den för välbesökt.
Företag och privatpersoner som mailat om produkter och reklam grejjer, vilket jag nappade på en gång med matkassen, men det var inte tanken med bloggen och då faller min lust att skriva och jag börjar tänka mig för innan jag skriver och då blir det inte genuina Lina.
Den ytliga Lina känner många för det är henne jag är när alla träffar mig.
Och i bloggen lägger jag av mig mycket skit, vilket betyder att dom som inte träffat mig måste tro att jag är en av de mest negativa människor satt fötterna på denna jord.
Att släppa in någon riktigt ordentligt är svårt för mig och detta är då också ett sätt att för många att veta hur jag egentligen tänker och mår. För jag kan lova att samma dag som ni läser ett av mina inlägg om hur arg jag är så kan ni träffa mig och jag bara skrattar.. Det är sååååå typiskt mig. Jag har svårt att ta tröst och att få medlidande även beröm och komplimanger, jag kan inte hantera det. Därför har jag en mask som alltid ler och skrattar så slipper jag bli så obekväm iaf någon ska försöka trösta mig osv.
Och mitt yrkesval väger också in en del. Jag ska ju bli socionom. Och vill bo kvar i kommunen som är pytteliten.. Då kan man inte vara så pass öppen som jag är här med så många besökare.
Det är iaf så jag känner.
Så detta känns superbra och lite mysigt :)
Inte så många läsare kanske leder till flera kommentarer så man kan ha som en lite dialog om tankar och funderingar. För jag har lämnat ut lösen till en del och hittills är det bara ca 5 % av de dagliga besökarna jag haft.
Och en liten fotnot kommer
här:
i mailen så har jag bara svarat med inloggningsuppgifter och kanske inte besvarat era fina ord till mig.. Men det var pga tidsbrist!! Men jag är superglad för det fina ni skrev :)
Ja nu blev det ett långt inlägg men det är så här mina tankar rullat och som lett till detta beslut!
God fortsättning önskar jag er :)
