Perfekt och ofelbar....
Ja ibland känns det som att det måste man vara. Och varför försöker man ens? Det är ju ett evighetsprojekt. Och jag vet att det inte bara är jag som försöker, många gör det till olika grader förstås.
Den perfekta mamman
Den perfekta frun
Den perfekta vännen
Den perfekta dottern
Den perfekta anställda
Det perfekta hemmet
Osv
Att vara felbar är något jag måste jobba på. Att det är okej att inte räcka till. Det är okej att be om hjälp. Och det är okej att det blir fel.
I "kvinnovärlden" så är ju skitsnack ett enormt problem. Men är det inte lite så att vi skapar problemen?
Om det uppstår något när en eller flera kvinnor är inblandade och man löser situationen, visst är det så att det alltid ligger kvar på något sätt?
Det finns alltid där, och kommer upp på tal igen. Det pratas med andra om vad som skett fast det är utrett. Precis som att det ska poängteras att någon gjort ett fel. Och då är frågan blir man någonsin fri från sina misstag även om man blir ursäktad/förlåten?
Och sen kan jag känna att kvinnor blåser upp saker till dramatiska höjder väldigt ofta. Männ kan säga "ja visst det var lite osmidigt men det väl inget och snacka om", medans kvinnor säger " Det var riktigt dåligt, jag förstår inte hur man tänker då. usj va pinsamt och tänk vad som kunde hänt om....." . Och där börjar dom kvinnliga utsvävningarna som förstorar något som man ofta inte ens har med att göra! Och man ger sin dom genom att höra ena sidan av historien eller kanske bara lyssna på rykten.
Sen är kvinnor snabba att gå på personangrepp när man är sur, irriterad, arg osv.
Om man är arg för en kommentar så tas det ofta upp något som inte ens hör dit! Utseende eller levnadstil blir ofta utpekat. Och då är det inte konstigt att skitsnack formas. Har man rätt att sjunka så lågt för att någon gjort en orätt? Eller är man själv lika illa då? En del kan försvara sina ordval genom att säga " Ja men jag var så arg för att det och det hände och det var faktiskt fel!". Och sen kommer det ingen ursäkt utan det är tydligen berättigat att säga sådana saker när man är arg/ledsen/besviken. Det är ju ens eget fel att man blir indragen i det. För jag anser att sitter man tyst så är man delaktig. Man kan välja att gå ifrån eller säga: "jag känner mig obekväm att prata om detta så kan vi byta ämne?"
Men hur ofta händer det?
Och när något litet händer och vi blåser upp det på dom höjderna, så är det kanske vårt eget fel att man ska vara så perfekt och ofelbar?
Jag kan vara ärlig och säga:
Jag har snackat skit om folk under mina levnads år.
Jag har dömt folk.
Jag har ansett mig vara bättre än andra.
Och det är absolut inget jag är stolt över!!
Och jag jobbar med det så mycket jag kan, att dra mig undan i skitsnackar situationer och tänka mig för innan jag dömer andra, eller rättare sagt inte döma andra alls.
Jag brukar försöka tänka hur hade en kille reagerat på detta?
Och det hjälper faktiskt, det avdramatiserar det mesta.
Så mycket är vi kvinnor bra på men en hel del har vi att lära av våra männ!
Och jag kommer aldrig bli perfekt och kommer säkerligen hamna i situation igen som jag hanterar fel. Man kan bara hoppas att man blir förlåten då.
Vet du vad Lina! det låter som om du haft otur att drabbas av människor som beter sig illa. jag tror inte att män eller kvinnor snacka mer eller mindre skit, jag vet många män som är hundra gånger värre. Du har nog haft otur att råka ut för fel kvinnor.
Jag har också blivit drabbad många gånger och just av kvinnor, men det är för att det är mest i de kretsarna jag rör mig. När jag var yngre umgicks jag mycket med killar och personligen så tycker jag att det var lika mycket ful spel där. Min man är t.ex. hundra gånger långsintare än mig, jag blir skit arg och sen är det bra, medans han måste sura någon dag...haha. Jag backar direkt numera om någon är falsk eller visar tendenser att vara opålitlig, finns ingen anledning att slösa energi på sånt, man är värd bättre. Allt handlar om att omge sig med rätt människor. Ingen är ofelbar, jag skulle bli rädd för mig själv om jag inte hittade ett enda fel, det är väl våra brister som också gör oss till dem vi är. Däremot så finns det människor som saknar ödmjukhet och empati och den felbarheten skulle jag inte vilja ha.Försök att skita i de människor som gör att du mår dåligt, livet är på tok för kort för att lägga energi på sånt.
om du så bara har en vän kvar så är väl det guld, nya bekantskaper finns överallt. Men var noga med att välja rätt, de ska vara värda din vänskap!
STOR KRAM
Jag måste poängtera att jag har många bra kvinnliga vänner och har nog även haft lite otur också.
Men generellt sett så står jag fast vid att kvinnoor är värre. Se bara på arbetsplatser som är dominerande med kvinnfolk. Det är mer drama och tjaffs.
Sen finns det säkert männ som är av den sorten med, det betvivlar jag inte en sekund!
Och som du säger att du umgicks med killar som snackade mycket skit förr och jag tror att det är en väldig skillnad på vuxen och ungdom. Att vi är nog mer lika som yngre men när vi blir äldre så är männen mer åt att kasta saker över axeln och när man rett ut något så är det över, och har inte ett behov att berätta om sin dispyt med dom andra grabbarna i gänget.
Och som du säger så gäller det att umgås med rätt människor och backa när någon är opålitlig. Men ibland kan det vara svårt att också dra den gränsen. Att döma någon som opålitlig tex. Hur många chanser är en människa värd för att den gör fel?
Jag vill ändå försöka se det goda i människor och om dom snackat eller brutit ett förtroende tex så vill jag ta upp det och fråga varför och tala om hur det sårar mig. För generellt tror jag kvinnor är mer pratglada och menar nog inte alltid så illa som det blir.
Och att ingen ofelbar är som sagt självklart men det jag menar är att jag tror många strävar efter det, tyvärr. Jag har själv gjort det så jag kan bara se på mig själv.
Sen är varje människa individuell, unik och reagerar på olika sätt. Men generellt så tror jag kvinnor faktiskt är lite värre och att det inte bara är att börja sortera i vännskapen.
Har en vänn som pratade mycket konstigt, men när jag konfronterade personnen med det så visade det sig att denna mådde väldigt dåligt själv. Och ingen hade direkt lagt märke till det utan tyckt att det var en skvaller gumma bara. Och av det som sagts så var det inte meningen att skada utan en slags reflex för att stå ut med sin egen situation. Det gör det inte rätt men det visar på hur omedveten man kan vara om vad det man säger kan få för konsekvens.
Tack för kramen och skickar en stor tillbaka :)
Vi har nog olika erfarenheter av män och kvinnor tror jag! Jag umgås även nu mycket med killar och de kan vara värre än "kärringar" jag hör många historier från robbans arbetsplats som är mansdominerad. Vi drar nog lätt "generella" slutsatser av våra egna erfarenheter. Men vi tycker olika i den frågan helt enkelt...vilket är helt i sin ordning och bra tycker jag.
Som du säger så blir saker ofta bättre när man konfronterar personen och det är väl det vi kvinnor i så fall gör fel, vi snackar hellre bakom ryggen än att fråga rakt ut. Killar kanske snarare frågar vad som är fel. Men att killar bara tittar problemen över axeln tror jag inte. Jag har själv sagt en gång att kärringar är värst...utifrån min dåvarande arbetsplats, men jag kunde inte säga något annat eftersom 99% var kvinnor....hade jag vart på en mansdominerad plats hade jag säker tyckt att de var lika där.
gränsen för att någon inte är bra för en själv kan man ju bara sätta själv. Tycker man att någon beter sig så illa att man mår dåligt, varför ha kvar den relationen? Men som du säger, vi är olika och har olika åsikter om hur vänskap bör vara. När jag var fjorton så brydde jag mig skitmycket om vad folk sa och jag kunde må jätte dåligt...idag skiter jag fullständigt i vad andra tycker och jag låter ingen få mig att må dåligt!! Hoppas i alla fall att du mår lite bättre snart.
Stor kram tillbaka igen och hoppas du förstår vad jag menar...så lätt med missförstånd när man skriver you know:-)
Ingen fara på taket :)
Tycker det är bra när man står för det man tror på och har som åsikt ;)
Och att man kan ha olika åsikter utan att bli puttriga ;) hahahahaha det är ju liksom inte riktigt poppis hos alla att man har olika åsikter.
Självklart formar man sin uppfattning efter sina egna erfarenheter, och det är säkert därför jag känner som jag gör. Det har alltid varit problem på kvinnodominerande arbetsplatser som jag varit på men dom 5 mansdominerande platser jag jobbat på har jag haft skitkul. Jag har kännt att det är inga krusiduller då ;) hahahaha vilket ordval!!
Och jag har aldrig haft problem gällande skitsnack med någon av mina manliga vänner.. Men x antal med en del av mina kvinnliga genom åren som varit..
Det är iaf kul och höra att du inte låter någon knäppa dig på nosen!!
Och svar på din fråga om vännskapsrelationen som gör att man mår dåligt... Ja den är svår faktiskt. För samtidigt kan en människa som agerar på vissa sätt må väldigt dåligt och behöva någon som sätter sig ner och frågar hur det är.. Men det finns även dom som är "obotliga" lögnare och drama queens. Och man kan ju aldrig finnas för någon som inte vill må bättre.... Det börjar ju alltid med den egna vilja att vara den bästa sig själv!
Och så att ingen som kommer in och läser min och Annas lilla diskution här ska tro att vi ska bli ärkefiender och ta gyttjematch mot varandra så vill jag påpeka att Jag tycker Anna är en kanon tjej på alla sätt och vis! Och jag respekterar henne och hennes åsikter även om man inte är av samma åsikt.
Så Kram på dig Anna!
HAHAHAHAHA!!! Ja du lina, hade jag inte gillat dig så hade jag aldrig kommenterat din blogg...sån är jag:-))Om alla var av samma åsikt så vore livet jäkligt tråkigt, det är ju alla våra olika åsikter och erfarenheter som ger oss ny kunskap och nya erfarenheter. Vi människor måste lära oss att olika åsikter är något bra. Jag hoppas verkligen att du inte tar illa upp när jag kommenterar med en annan åsikt, för i min värld så är det ett sätt att disskutera och få in ny kunskap. Jag lär mig något av dig och du något av mig!! Gillar absolut dig och som jag sa så skulle jag aldrig kommentera annars, människor som jag inte gillar skiter jag i...haha!!!
Kram fina lina och grattis till fina viktresultat.....även om jag är skeptiskt till din metod...haha...nu börjar jag igen!! ska vara tyst nu...kram
hahahahhahahaha
Ja Anna knip igen kakhålet nu ;)
hahahahhahahahahha
Tack för gratulationerna iaf..
Alla gillar vi olika och det som sagt bara bra!!!
Trevlig helg!
