Mommy Rocks

 som jag startade 2009.

Ingen vet om den och den har jag skrivit straxt före och under våran separation. Ibland kikar jag in och läser vad jag skrivit. Det gör ont att minnas men jag är glad över att det var då och nu är nu.

Ett stycke som berör mig är:

Och nu ska vi flytta isär.

Hur det blir med oss vet jag inte.
Känslorna finns ju där. Dom är ju såååå starka fortfarande.

Tänk om man bara kunde luska ut vad som gick snett.
Dom första 2 åren bråkade vi inte en enda gång! Det var helt otroligt..
Jag vill tillbaka dit.

Jag vill ha den killen som avgudade mig.. Som chockades av mig varje dag. Av hur knäpp och impulsiv jag var. All humor, omtanke och respekt.

Och jag vill vara den tjejjen som var så speciell att någon faktiskt avgudade henne.
Den tjejjen som man ville vara runt jämt. Hon som var så speciell att hon inte platsade i ett fack eller smälte in i mängden.

Vart hon är idag det vet jag inte.
Men jag hoppas verkligen att den här separationen tar fram henne igen.
Så att han kan älska mig så mycket igen att han aldrig kan tänka sig att vara ifrån mig.

För just nu gör det så ont, att den som en gång såg mig bäst. Kan tänka sig att inte se mig alls.......




Som sagt jag är så glad att det är över. Men samtidigt är jag glad att vi tog dom besluten vi tog. För våran dåvarande situation var inte bra för någon av oss.
När jag skrev stycket över så bodde vi fortfarande ihop och hade tre veckor kvar innan vi flyttade isär.