One time shame on you, two times shame on me
Tillit är få förunnat,
och jag tycker jag gett det jag kunnat.
Men när det händer om igen,
och jag mister en vad jag trodde god vänn.
Då känns det ensamt, mörkt och kallt,
och jag mister lusten till allt.
Muren växer och blir högre än hög,
huvudet blir till gröt och känns trög.
Man undrar vad man gjort för fel,
varför kan inte jag få vara hel?
Jag önskar allt kunde bli som förr,
att man bara kunde stänga en dörr.
Och glömma allt det som hänt,
slippa känna det jag redan förr har kännt.
Vad har jag gjort för att få detta?
Att känna helvetets heta hetta.
Ingen förklaring och inget svar,
och här sitter jag som ett frågetecken ensam kvar.
Varför?
Känner att jag behöver en vänn mer än någonsin nu. Men vet inte vart jag ska vända mig och inte var jag ska göra av mina känslor. Det är så svårt för mig att tala om vad jag verkligen känner innerst inne.
Fuck it!
men kära vän jag finns här om du behöver prata!
fy det lät inget vidare. Men jag kan verkligen känna igen mig. Ibland vill man prata utan att bli dömd för vad man säger, tycker och känner. Kram till dig
Vet precis hur det är.. =/ Kram på dig!
Jag är hemma nu och imorgon jobbar jag till 16 sen är jag ledig hela helgen! Så kom hem till oss om du vill! :-) Här är du alltid välkommen!! <3
Linda: <3
Petra: Ja man är liksom rädd att det man säger ska vändas emot en senare osv. Och att en del ändrar uppfattning om en.. Kram
Annelie: tack Kram
Pillan: Söta fina du ringer dig i eftermiddag Kram
Tycker inte du har någonting att vara "rädd" för!
Du är långt ifrån den 1:a som drabbas av vissa människors fantasier/lögner. Tro mig ,JAG vet!!
Du kanske inte bara vet det ...
Vissa förändras aldrig, vi gick igenom "ljugeriet" för X år sedan...Oops...
Du behöver inte publicera denna komm...
(Den var till dig personligen.Visst e internet underbart! :) )
Människor kommer & går. <3
http://www.youtube.com/watch?v=58D4elqQqbg