Reda boet eller genuint ledsen?
Är så ledsen.. Och kan inte skriva varför här, tyvärr..
Fick ett telefon samtal som vände hela min tillvaro för dagen.
Men det lilla positiva som finns i mig kom ut idag och inom några sekunder var det krossat till mikroskopiska bitar.
Jag har sån panik för allt.
Det ser ut som ett slagfält här hemma.
Jag hatar att det ser ut, jag mår sååå dåligt.
Barnens garderober är ett helvete att ens titta in i.
Jag får nästan ångest attacker. Det trycker i bröstet, kliar i kroppen jag känner att jag vill skrika rakt ut allt jag kan!
Man har ju hört om att reda boet, men jag kan känna så här annars med.. Är det stökigt hemma mår jag dåligt är sur och riktigt vrång.
Natalies rum ser inte ens färdig upp-packat ut ännu.
Det finns massvis med saker att fixa till, som måste fixas..
Samtidigt känner man sig otacksam för att man känner att hemmet är förjävligt just nu.
Men om man inte kan slappna av i oreda, hur gör man då?
Och säg för fasikens inte att jag ska bara träna på att det ska se ut lite och inte ha så höga krav på hur mitt hem ser ut!
Det handlar inte om att jag vill ha ett showcase hem för att visa upp. Det handlar om att jag mår genuint dåligt när det ser ut hemma. Och det är ju för min skull jag vill ha fint inte för andras!
Om lillan kommer på tisdag så vet jag inte vad jag ska göra...
Allt känns så hopplöst....
Jag orkar inte göra något pga graviditeten, och jag ser ett berg av saker som måste göras och om det inte hinns med innan så måste jag göra det efter när jag har en liten på armen samtidigt..
Känns som man måste var supermom som aldrig sover för att klara av det....
Är jag stark nog för det?
"men när du väl kommer hem så finns styrkan där, den bara kommer ska du se" ...
Oj vad man hört den, men det är inte sant.. Det är bara snack man säger för att det förväntas av en att klara det.
Efter Ronja så hade jag extremt jobbigt efteråt med ett tag... Jag somnade ståendes, och kräktes av trötthet..
Och jag skulle göra om det för att få min fina sessa, men jag kan erkänna att det fanns tillfällen när jag ville bara springa ut i skogen och gömma mig!
"Men du har ju Fredric som hjälper dig! "
Jo men kom igen vi vet ju alla att killar ser inte det vi ser.. Skicka in Fredric att städa ungarnas rum är lönlöst, jag skulle få göra om allting.. Kasta alla saker i en låda och tryck upp i hörnen.. Nej det är inte städat! Man måste sortera och hjälpa till att gå igenom småpinalerna dom har emellanåt, annars ser det ut som en soptipp!
Usj, jag är inte redo för att få hem ett barn till nu!
Men jag har inte orken att bära på det heller..
Och som jag skriver "får" man väl inte känna heller.. Bruden som aldrig blir nöjd! Så känner jag mig. Och om några av er ser mig som det så tänk vad jobbigt det är att känna det om sig själv.. Att man mår så dåligt psykist och fysiskt men man vet inte vad man ska göra för att må bättre.
Nu har ja inte sovit bra på flera nätter igen, vaknar var 20:e min ungefär och smärtnivåerna i höfter och arm är fruktansvärda..
Tänk er sendrag när det är som värst, när man nästan hoppar för att det inte släpper. När man röör sig blir det värre.. Ja det har nog alla känt... Många iaf..
Det känner jag 95 % av natten.
Det är så smärtan känns...
Och den enda hjälp jag har är Alvedon.
Kanske är därför det känns värre nu också....
Sen finns det en sak till som ligger inom mig och gror idag.. Ibland säger någon något som är ämnat att vara snällt och fint men på något vis fastnar det på fel sätt. Man vet att det inte är menat så men man blir lite ledsen iaf.
Mitt tidigare inlägg visade ju bilder från 2010 på mig och Fredric. När han vaknade så läste han inlägget, tittade på bilderna och säger:
-Fan vad snygg du var..
En del förstår mig när jag säger att jag ville bara krypa under täcket och inte kika fram igen. Den blicken han gav dataskärmen, har jag inte fått på länge.
Jag ville bara be om ursäkt för hur jag ser ut idag och på något totalt idiotiskt sätt försökte jag tala om för honom hur mycket jag skulle träne efter graviditeten och att jag inte skulle se ut så här för alltid. självklart svarade han:
Men du är fin.
Men det var inte samma tonläge och blicken jag fick varade en halv sekund sen återgick han till bilderna i inlägget.
Han älskar mig och menar inget illa, men jag vill vara den som han ser på och chockas över varje dag..Att han ska se mig och tänka :
Shit hon e min!
Och jag ska rycka upp mig och inte ligga i pyjamasen varje dag efter denna tid..
Jag ska bli "snygg" igen!!!
Nej nu ska jag låta mitt negativa huvudet vila..
Natti natti!
Fick ett telefon samtal som vände hela min tillvaro för dagen.
Men det lilla positiva som finns i mig kom ut idag och inom några sekunder var det krossat till mikroskopiska bitar.
Jag har sån panik för allt.
Det ser ut som ett slagfält här hemma.
Jag hatar att det ser ut, jag mår sååå dåligt.
Barnens garderober är ett helvete att ens titta in i.
Jag får nästan ångest attacker. Det trycker i bröstet, kliar i kroppen jag känner att jag vill skrika rakt ut allt jag kan!
Man har ju hört om att reda boet, men jag kan känna så här annars med.. Är det stökigt hemma mår jag dåligt är sur och riktigt vrång.
Natalies rum ser inte ens färdig upp-packat ut ännu.
Det finns massvis med saker att fixa till, som måste fixas..
Samtidigt känner man sig otacksam för att man känner att hemmet är förjävligt just nu.
Men om man inte kan slappna av i oreda, hur gör man då?
Och säg för fasikens inte att jag ska bara träna på att det ska se ut lite och inte ha så höga krav på hur mitt hem ser ut!
Det handlar inte om att jag vill ha ett showcase hem för att visa upp. Det handlar om att jag mår genuint dåligt när det ser ut hemma. Och det är ju för min skull jag vill ha fint inte för andras!
Om lillan kommer på tisdag så vet jag inte vad jag ska göra...
Allt känns så hopplöst....
Jag orkar inte göra något pga graviditeten, och jag ser ett berg av saker som måste göras och om det inte hinns med innan så måste jag göra det efter när jag har en liten på armen samtidigt..
Känns som man måste var supermom som aldrig sover för att klara av det....
Är jag stark nog för det?
"men när du väl kommer hem så finns styrkan där, den bara kommer ska du se" ...
Oj vad man hört den, men det är inte sant.. Det är bara snack man säger för att det förväntas av en att klara det.
Efter Ronja så hade jag extremt jobbigt efteråt med ett tag... Jag somnade ståendes, och kräktes av trötthet..
Och jag skulle göra om det för att få min fina sessa, men jag kan erkänna att det fanns tillfällen när jag ville bara springa ut i skogen och gömma mig!
"Men du har ju Fredric som hjälper dig! "
Jo men kom igen vi vet ju alla att killar ser inte det vi ser.. Skicka in Fredric att städa ungarnas rum är lönlöst, jag skulle få göra om allting.. Kasta alla saker i en låda och tryck upp i hörnen.. Nej det är inte städat! Man måste sortera och hjälpa till att gå igenom småpinalerna dom har emellanåt, annars ser det ut som en soptipp!
Usj, jag är inte redo för att få hem ett barn till nu!
Men jag har inte orken att bära på det heller..
Och som jag skriver "får" man väl inte känna heller.. Bruden som aldrig blir nöjd! Så känner jag mig. Och om några av er ser mig som det så tänk vad jobbigt det är att känna det om sig själv.. Att man mår så dåligt psykist och fysiskt men man vet inte vad man ska göra för att må bättre.
Nu har ja inte sovit bra på flera nätter igen, vaknar var 20:e min ungefär och smärtnivåerna i höfter och arm är fruktansvärda..
Tänk er sendrag när det är som värst, när man nästan hoppar för att det inte släpper. När man röör sig blir det värre.. Ja det har nog alla känt... Många iaf..
Det känner jag 95 % av natten.
Det är så smärtan känns...
Och den enda hjälp jag har är Alvedon.
Kanske är därför det känns värre nu också....
Sen finns det en sak till som ligger inom mig och gror idag.. Ibland säger någon något som är ämnat att vara snällt och fint men på något vis fastnar det på fel sätt. Man vet att det inte är menat så men man blir lite ledsen iaf.
Mitt tidigare inlägg visade ju bilder från 2010 på mig och Fredric. När han vaknade så läste han inlägget, tittade på bilderna och säger:
-Fan vad snygg du var..
En del förstår mig när jag säger att jag ville bara krypa under täcket och inte kika fram igen. Den blicken han gav dataskärmen, har jag inte fått på länge.
Jag ville bara be om ursäkt för hur jag ser ut idag och på något totalt idiotiskt sätt försökte jag tala om för honom hur mycket jag skulle träne efter graviditeten och att jag inte skulle se ut så här för alltid. självklart svarade han:
Men du är fin.
Men det var inte samma tonläge och blicken jag fick varade en halv sekund sen återgick han till bilderna i inlägget.
Han älskar mig och menar inget illa, men jag vill vara den som han ser på och chockas över varje dag..Att han ska se mig och tänka :
Shit hon e min!
Och jag ska rycka upp mig och inte ligga i pyjamasen varje dag efter denna tid..
Jag ska bli "snygg" igen!!!
Nej nu ska jag låta mitt negativa huvudet vila..
Natti natti!
Kommentarer
Postat av: Anna
att känna som du gör Lina är heeelt normalt!! Det är bara det att du vågar skriva om hur du känner, du vågar tala om att trots att man ser ut att ha allt så kan livet vara piss. Det är skit lätt för mig att säga" men släpp det" Städa kan du göra sen!! men jag vet att de orden går in genom ena örat och ut genom andra. Det ända jag kan säga är att " Du har rätt att må hur pissit du vill" Dessutom har du 7000 hormoner i kroppen som gör allt för att få dig att må så!! Iallafall kände jag så när jag var gravid.
Jag hoppas att du ändå kan slippa smärta och allt annat som gjort att du mått dåligt under graviditeten när lillan kommer. Vem vet kanske känns det som en befrielse och energin kommer sugandes till dig som en raket....hoppas hoppas!!!
Kram
Postat av: Emelie
Jag kan hjälpa till om du vill :) puss
Postat av: Lina Börjesson
Tack Anna och Emelie, men farmor var här och fixade lite igår ;) Kram
Trackback
