Mommy Rocks

När man förlorar någon som står en nära så är det en obeskrivlig känsla av sorg.
Det känns som något gått sönder inom en.

Stundvis har jag kännt ilska, varför varför varför lämnade du oss! Och igår försökte vi gå ner på Gimos torgfest för att komma ut bland människor, det gick inte. Jag kännde hur ilskan brusade upp i mig, hur kunde alla vara så glada och fira en dag som denna!!??? Tårarna vällde upp och efter kanske 1 minut på torget gick jag därifrån. Men ilskan lägger sig fort... Alla lever ju bara sina liv, vilket dom ska göra, för livet är kort, för kort.

Sen känner man så otroligt med familjen.

Men jag har otroliga minnen från vår käre vän och är glad att vi ändå stod så nära. Sommaren som har gått har vi fått mycket tid med varandra, midsommar, grönan-besök, grillpub, myskvällar och vi har haft så många skratt ihop. Även sedan flera år tillbaka finns minnen så starka och speciella för oss att dom aldrig kan blekna. Vårt bröllop är en stor del också. Han är en stor del av vår familjs historia och det kan inget ändra på.

När jag nu loggar in på facebook så ser jag han i chatt listan på höger sida varje gång. Tydligen så spars dom man chattat mest med alltid där vare sig dom är inloggade eller inte. Jag rycker till varje gång innan jag minns att han kan omöjligt vara inloggad och då ser jag att ingen grön "online-plupp" lyser vid hans namn. 

När jag skulle skriva en hälsning till honom i hans logg så skar det i mig. Jag borde ju skriva : ska vi ses i helgen? eller något liknande. Det var inte meningen att jag skulle ta farväl i hans logg på facebook, det är dom inte till för. Men det var första steget för mig att inse att hans saab kommer inte rulla in på gården igen. Han finns inte på chatten mer. Och han kommer inte att ringa mer.


Många har hört av sig via samtal, sms, mail, chatt osv och jag är så otroligt tacksam för att så många finns där. Och även om jag inte svarat alla så skickar jag härmed en hälsning till er med varmt hjärta och ni ska veta att det betyder otroligt mycket!


(En del kanske tycker det är jobbigt att läsa eller tycker jag är tjatig som skriver. Men det är mitt sätt att ta mig vidare och då råder jag er att inte läsa på ett tag. Alla läker vi på olika sätt och jag vill inte att mina ord ska få någon att må sämre. )