överallt men ingenstans

Sitter i skolan nu och försöker fokusera. Men vad svårt det är!!

Jag ser sorg i allt... Det är som en hinna som lägger sig över allting.... Inget får mig sluta tänka och jag kopplar allt till förlusten av D. Vad folk säger, texter jag läser, saker jag ser.

Fick ett häfte med dikter som ska analyseras och jag klarar det inte.
En del av mig säger, ta dig samman nu människa!
Och en annan del säger, hur kan jag sitta här och bara låta livet fortsätta som inget skulle hänt!

Idag när jag svängde in på parkeringen till skolan så slog det mig. Det var här vi träffades sist. På parkeringen och jag hade bråttom, så jag stack iväg fort och vi sa vi ses sen.

Det blev mig ett jävla långt sen......

Och förut när jag skrivit om jobbiga saker så har det liksom varit som jag lagt av mig bördan. Men denna gång så sitter den kvar iaf..

Ikväll ska jag träffa fler vänner och det gläder jag mig till!

Kommentarer
Postat av: Johanna

Känner helt igen mig. Sorg fläcker av sig på allt runtomkring, man kan, och ska inte alltid, fokusera på annat. sen kan det också vara bra ibland, men man kan inte heller låtsas om att inget har hänt. jag har mina tankar och böner hos er, hoppas verkligen saker kan bli så bra dom kan i läget!

2011-08-30 @ 12:41:49
URL: http://arildsdottir.blogg.se/
Postat av: Milo

Du kommer inom sinom tid att kunna hantera sorgen på ett annat sätt!

Tror att det är alldeles för skört just nu.

Så var det i alla fall för mig, när min bror gick bort abrupt.

Sorg tar tid, inget som försvinner .... Den blir bara mer & mindre tydlig!

<3 Kram <3

2011-08-30 @ 19:02:49

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback