Mommy Rocks

Ja nu har lugnet verkligen lagt sig i kroppen. Det känns så otrolig skillnad i energi bara av att flytta ut så här.

Idag hade jag och en vännina ett långt telefonsamtal om hur man påverkas av att bo på en ort som tex Gimo.
Och det är inte lätt eftersom man har nästan inget privatliv. Allt man gör granskas av resterande invånare.
Så har man en yta av att vara en tuffare person som orkar mycket så är det som förväntas av en, inte bara av ens närmaste krets utan även av resterande samhälle som då tror sig känna en.
När man bor på en större ort så är det ju bara ens närmaste som vet något om en. Man kan gå och handla uppklädd utan att folk undrar vart man ska eftersom man i vanliga fall har man mjukisbyxor och t-shirt.
Och det gäller ju även ens personlighet.
Är man blyg och tillbaka dragen och sen går upp på ladan och tar sig en svängom, så kan du ge dig på att veckan efter så snackas det om den som släppte lös totalt!

Ta tex facebook som ett exempel, jag har flera vänner på facebook som jag aldrig har talat med utan det är folk jag känner till för att jag bor i Gimo.
Om jag bodde i stan så skulle jag ju inte lägga till kassörskan på Åhlens som vän... Är det någon som hänger med i vad jag svamlar om? hahahahahaha

Och detta är ju inte negativt nödvändigtvis. Många älskar ju intimiteten av att bo i en småstad. Men poängen är att det har sitt pris.
Man blir lättare satt i ett fack och alla vet att man då "tillhör" det facket.
Jag vet faktiskt inte själv vad jag skulle bli placerad riktigt, jag är ju ändå en människa som har många bekanta men släpper väldigt få djupt in.
Jag trivs nästan bäst när jag är ensamvarg, alltså inte tillhör en grupp av människor. Min erfarenhet är att om du tillhör en grupp så förväntas det flera saker av dig.
Den pressen är något jag försöker välja bort. Jag vill inte känna mig skyldig till vissa saker. Så man skulle nog kunna säga att jag är en outsider ;)
En människa som folk inte blir riktigt slug på ;) hahahahahahahha

Ett bra exempel på skillnaden mellan "betongungar" & "bönder" hände på mitt arbete för över ett år sedan.
En av mina kollegor frågade om jag kände en väldigt känd och stor bloggerska som bor  i Gimo.
Jag svarade att jag vet vem det är men min man känner henne sen skoltiden. Och då kom ett hagel av frågor, hon var tydligen ett ganska hängivet fan ;)
Och när jag sagt att jag visste vem det var då kände man ju varann på sätt och vis, så jag borde ju veta saker.... eller?
Begreppet att känna till var inte samma sak för henne som för mig.
Jag kände mig i vilket fall väldigt obekväm med dom frågor jag fick och valde att svara att det lilla jag vet är något hon får välja själv om hon vill att främlingar ska veta.
Det var ju faktiskt frågor om vart bostaden låg, vad hennes man hette osv. Lite för personligt tyckte jag.
Men poängen var att då insåg man hur mycket vi vet om folk vi inte känner egentligen bara för att vi bor på "landet" och här går snacket.
Hade hon och jag bott på samma avstånd i stan så hade jag inte vetat svaret på dom frågor hon ställde. Hoppas ni förstår poängen.

Och nu när jag bor i urskogen så kan jag iaf välja själv när jag vill ha denna lugna energi och när man vill in i smeten av förväntningar och krav.
Känns som att sånt finns det så det räcker av iaf ;)

Nej nu ska jag mysa till en barbie film med min lilla sjukling innan det är dags för arbete idag...
Hon är hostig och febrig..
Lilla gose hjärtat...
Jag är såå glad att hon orkade vara med på dagisfotograferingen iaf!