Mommy Rocks

Ja en natt av smärta och funderingar..

Armen började värka i natt igen.. Jag känner domningarna hela tiden nu och man känner så väl i kroppen att man sover dåligt.
Jag har inte ork till något alls.
Sen har jag ju min UVI som fortfarande spökar och efter fem pillerkurer sen i Juni så är det kanske inte så konstigt om kroppen börjar säga ifrån nu..

Vill dammsuga och skura osv.. Älskar att få slå på musik och röja runt.. Och sen har man det gudomligt fint med lite doftljus.. Blir liksom inte samma känsla när man ser smulor på köksgolvet och dammråttor i vardagsrummet. Inte ens doftljus kan få stämningen på topp då...

Inatt när jag vaknade, och började göra gymnastikövningarna som jag fått intsruktioner att göra när jag har ont, så kikade jag in på facebook via mobilen..
Och vad ledsen jag blev då..

Jag vet inte hur mycket jag har lust att skriva här men man skulle kunna säga att jag hamnat i korselden i ett bråk mellan vänner där nivån på tjaffset enligt mig ligger på en 5-årings nivå.
Där man rättfärdigar att kalla en människa för groteska saker som tex hora för att man har hört att den har sagt det om den osv man har oxå gått till angrepp via personlig kränkning som att angripa på ett fötryckande vis via att påpeka hudfärg och acne besvär.
Bråket har pågått ett tag och jag har klargjort att jag inte vill bli inblandad i det. Det är tre personer inblandade i det och jag är vänn med två av dom och den tredje har jag talat om för att det jag har sett från den personens agerande är inget jag vill ha runt omkring mig och har därför klargjort att jag inte vill ha med den och göra.

Hur ska man agera egentligen som vänn när saker och ting går över styr?
När tjaffs övergår till hot, kränkning och trakasserier.
Hur länge kan man stå vid sidan av och säga att man inte vill bli inblandad?
Någonstans borde man väl ändå stå upp för en vänn och säga ifrån att nu har det gått för långt?

Min gräns är snart nådd iaf och jag funderar på vad som är rätt sätt att agera på.
För att sjunka till den nivå som tjaffset ligger på är inte min stil iaf.
Jag förstår inte hur man kan göra allt i sin makt för att få en ensamstående mamma att må så dåligt som möjligt.
Nu har som tur är även den som är ensam i denna strid vänner som ställer upp runt omkring när trakasserierna sätter igång. Men tjaffset tar ju aldrig slut. Det har pågått över ett år nu.. Och nu ska det förstärkas genom att blanda in flera människor. Och det är något jag är fruktansvärt stolt över att hon som är utsatt inte gjort. Hon har aldrig försökt lirka över någon att vara på "hennes sida".

Och efter mitt inlägg om detta är jag medveten om att det kan komma omogna kommentarer och pikar. Personen har försökt att kommentera anonymt förut med en liten pik med bror duktig attityd. Fräckt, mytoman-inspirerat och otrevligt som jag upplever att personen oftast är. Men då har man inte tänkt på en modern funktion som heter IP-adress. Men jag kommer redan nu klargöra att jag inte kommer besvara låga kommentarer om detta. Det är min blogg med mina tankar, blir du irriterad av att läsa skyll dig själv och sluta läsa den då!

Och till den ensamstående mamman i denna tvist:

*Du är vacker
*Du är speciell
*Du är en fin vänn
*Du är unik
*Du är en bra mamma som kämpar varje dag! Du vet dina brister och jobbar på dom, det är mer än vad man kan säga om dom flesta!
*Du är rolig
*Du är omtänksam
*Du är snygg
*Du är stark
*Du ska inte lyssna på dom som inte ser efter ditt eget bästa! Du har många vänner som känner allt det jag precis har skrivit. Gå rak i ryggen och tala om för dig själv varje dag att du är den absolut bästa dig själv som någon någonsin kan vara!

Jag är stolt över att få kalla dig min vän!

(jag tycker mycket fina saker om den andra kvinnan i denna tvist med, men just nu är det inte hon som blir påhoppad från höger och vänster)