Mommy Rocks

Idag så ska jag till tandläkaren för att fixa en tand som börja göra skitont...
Kinden är också svälld så man ser lite ramsne ut ;)

Natten var en blandning av tandvärk handvärk och så lite foglossning i vändningarna..
En liten hemma bakt cocktail av en vanlig natt i lilla huset på prärien..

Så Fredric gick upp på morgonen och åkte med barnen till Natalies julavslutning. Hon hade spelat fiol och sjungit.. Duktiga fina  söta prinsessan.. Och tro det eller ej men lillesyster hade varit kanonduktig, satt still och lyssnade tyst.. Och det är inte fy skam för en liten buse som hon!

Jag tog att par alvedon och passade på att somna om en stund för att komma ikapp dom timmar jag missat på natten..
Då ringer telefon, jag trycker bort samtalet, men då ringer det igen.... och igen ..... och igen..... och igen... Ja ni fattar... 15 gånger!!!!!!!!!
Herregud säger jag bara... Och stänga av kan jag ju inte eftersom spec. mödravården ska ringa...
Det var Natalies kompis som ringde och jag talade om att hon inte var hemma...
Vi har en regel som är att innan 10.00 på morgonen så vill vi inte att folk ringer eller kommer förbi...
Vi vill morna oss och komma i form innan dagen börjar, hatar en morgon som bara blir stressig..
Den här kompisen och vuxna i hushållet glömde väl troligtvis det..


Men nu har det gått ett tag och jag har lyckats börja vända humöret till något positivt igen...
Mina änglar kom hem och var sååå glada och det är nog det enda som biter på mitt morgonhumör..
Fråga bara min kära man som säger att det värsta som finns är att väcka mig..



Sen har det tillkommit fler negativa inslag i denna graviditet, trodde inte själv det var möjligt att något mer kunde dyka upp, hade kanske kunna köpt att något existerande förvärrades, men att nya krämpor dyker upp var jag inte helt förberedd på... Så om jag ser ut som jag har en stör där bak när jag går så är inte fallet så utan jag har fått ganska elaka sår i ljumskarna /låren..
Men ös på bara...

Just nu vet man inte om man ska skratta eller gråta..


Sen slog det mig att det finns faktiskt olika vinklar att se saken på.. Jag har sett mig själv som en gnällig , känslig tjurgumma... Men om man tänker på vad som  hänt sista tiden:

fraktur i armen
utslagna tänder
infektioner i munnen
UVI i 7 månader med 5 pillerkurer
Karpaltunnelsyndrom på båda händer
operation av ena handen
foglossning
Extrema kräkningar fram till V25
Svajningar i strumavärdet
9 blödningar som krävt sjukhusbesök
Föreliggande moderkaka med vila som recept
Kronisk halsbränna
Sår i ljumskarna

En del av dessa saker får ju dom flesta, men slå ihop allt på en gång och då blir det lite mycket..

Så min tanke var:

Att jag ler dagligen är ett litet mirakel i vardagen men jag är otroligt glad att det kommer fram då och då så att min fina familj får se en glad Lina.. För dom gör otroligt mycket för mig.. Och det är dom och mina fina vänner som får mig le...

Sen finns det människor som är som gamar.. Dom ser en direkt när man är låg och inte mår bra och passar på att hugga.. Dom cirkulerar och kastar in en stöt där det visas tillfälle.. Dom som bara ger sig på folk som redan mår dåligt.. Trodde inte jag hade sånna människor i min närhet men nu när jag mått dåligt så har det lyst igenom vilka dom var.. Och det är jag tacksam för.. Annars hade man ställt upp och varit vänlig mot människor som egentligen bara är vänn med en för att dom har något att vinna på det..

Nej en hel del självinsikt har man fått under dessa månader och att jag är för snäll och blåögd det är något som uppenbarat sig tydligt.. 

Men allt händer av en anledning och måste även poängtera att människor som jag inte förväntat mig stöd ifrån har visat sig via kommentarer, sms, telesamtal osv och det är jag otroligt tacksam för.. Vilken energin man får av er...

Så ordspråket stämmer väl:
You win some, you loose some! (hoppas jag stavade rätt)
Och vissa stannar för evigt!

Nu ska jag fixa till barret och sen göra lite hemlisar ;)