Here we go again!!!
Känns som en repris detta scenario!
Ska man inte kunna lita på att barnen ska komma hem utan bekymmer ?
Och hur mycket ansvar ska läggas på förälder/skola/kommun/bussbolag?
Vem ska informera om vad?
Idag ringde Natalies lärare och talade om att bussen hade lämnat skolan några minuterför tidigt och att därför hann inte Natalie med den och var nu strandad i skolan!
Shit!
Jaha hur ska vi göra då rå? Jo eftersom ingen vet vad man gör då så blir det för mammsen att väcka Troya, stänga av matlagningen och bege sig iväg!
Jävla tur att jag hade en bil hemma!!
I min ilska och förvirring ringer jag samordnare för skolskjuts i kommunen och hon skulle titta på det lova hon.
Men jag kände att jag var inte nöjd så jag ringde bussbolaget UL och frågade hur sånt här fick hända? Och vad gör man när det händer?
Och dom skulle ge mig ersättning och om det skulle hända igen så skulle jag ringa dom och dom i sin tur skulle besörja en taxi till henne.
Och när jag frågade läraren om bussvakten osv så sa hon att det är inte alltid bussvakten hinner ut. Och detta var ju något jag diskuterade med skolan förra året.. Varför ha en bussvakt om den inte hinner ut tills att barnen ska åka??!!!
Bussvakt för mig betyder en vuxen människa som finns där för barnen när dom ska åka, inte någon som går ut och tittar om det finns barn kvar efter att bussarna åkt!
I bilen på vägen hem ringer en skolkompis som satt på bussen när den åkte och hon berättade att hon sagt till chauffören att hon åkte för tidigt och att hon såg att Natalie började springa när bussen slog igen dörren. Men chauffören hade bara sagt "nej" och kört därifrån trots att personen såg barnen springa mot bussen!!!
Nej jag är galet förvirrad och känner mig ledsen över att inte få information, att inte skolan har en plan. Vad händer om inte barnen kommer med buss/taxi osv Borde det inte finnas en plan B där???
Jag får panik när jag får ett samtal av någon som är ännu mer förvirrad än mig och säger att Natalie har missat skjutsen hem och står nu här och vi vet inte vad vi ska göra!
Det känns fruktansvärt otryggt och oproffsigt!
Vem ska veta vad ? Och vem ansvarar för vad?
