Mommy Rocks

För 6 år sedan låg jag just vid denna tid och bara väntade på att när som helst skulle Fredric och jag få vårat första gemensamma barn. Hur den dagen var kan ni läsa här.


När jag till slut fick se vårat lilla mirakel så kom den där känslan som bara en nybliven förälder kan förstå. När lyckan är så stor att du inte vet hur man någonsin ska kunna känna så starkt igen. Man tror att det är höjden av lycka, men man har ju så otroligt många stunder kvar av denna obeskrivliga kärlek.

Första leendet.
Första skrattet.
Första pussen.
Första kramen.

Första gången man hör dom små magiska orden:
Jag älskar dig mamma.

Och många många fler stunder.

Att bli mamma är det absolut största och vackraste som har hänt mig och jag är lyckligt lottad att få blivit det tre gånger. Jag känner att det är en ära att få vara mor till mina prinsessor och jag kommer tills den dagen jag lämnar denna jord göra allt för att hjälpa, guida och stödja dom till det dom förtjänar.
Ett underbart och kärleksfullt liv.


Att man på en sekund kan älska någon så villkorslöst och enormt är en häftig och otrolig upplevelse. Och att sedan bli villkorslöst älskad tillbaka är överväldigande.
Ett stort ansvar och man kan bara försöka göra sitt absolut bästa för att finnas där i vått och torrt. Agera från sitt hjärta med både ansvar och kärlek.

Så älskade Ronja jag är så tacksam att just du är en av mina prinsessor.
Du gör mig stolt och är perfekt precis som du är.
Dessa 6 år har varit underbara med så mycket bus och sprudlande energi och jag ser fram emot många många fler!







Så älskad från första stund!
Puss från mamma!

Dom tre bokstäverna som förstör mitt liv med jämna mellanrum.
Många förstår inte vad det innebär när man har den sjukdomen men den är hemsk.


Jag har den och jag skulle kunna ge min högra arm för att slippa allt vad det innebär. En del "tror" att dom har den för att dom har magknip och får lite ont när dom ätit vissa saker osv.


Jag fick diagnosen för ca 3-4 år sedan och det bara eskalerar.


När jag har "symptom" så ligger jag och kan inte resa mig. Magen krampar så det känns som knivar. Jag vrider mig av smärta. Förra natten bet jag av en tand pga smärtan. Och ofta dagarna eferåt känns det som jag vore nyopererad.


Det finns inga medeciner och det är bara att vänta tills det går över.


Och det är så svårt att ha sjukdomen eftersom man pratar inte om magens besvär. Min struma kan jag ju prata om och förklara att jag är si och så pga min struma.
Men ärligt talat så säger man ju inte vad man har för problem med magen. Konstigt egentligen men magen och dess arbete är ju tabu och prata om.

"Inga fina flickor bajsar eller pruttar, usj vad äckligt! "


Och det gör att man skäms ju otroligt för att man mår som man gör också. Det är många tårar som kommit pga att jag kännt en uppgivenhet över min tillvaro.

Eftersom jag inte kan prata om det så förstår inte många mig och missförstånd som blir tokiga uppstår.

Tex.

Jag vaknar med kramperna och tar mig inte ur sängen. Ringer till jobbet och sjukanmäler mig, ska jobba 7-14.30. Vid 13.00 släpper kramperna ,av förklarlig anledning dvs toabesök, och jag mår direkt bättre.  Jag åker till affären vid 15.00 och handlar, på utsidan ser jag helt frisk och normal ut. En kollega har sett mig och jag blir anklagad för att "sjuka mig falskt", får gå på samtal med chef som inte heller tror mig och ger mig en predikan om arbetsmoral.




Jag skulle kunna ge 10 exempel till på situationer som uppstått uder åren. Ingen förstår och många betvivlar att jag verkligen mår dåligt för jag ser ju så frisk ut.


I förrgår låg jag hela kvällen och natten.
Igår kände jag av den hela tiden, höll dock god min eftersom vi var bortbjudna. Men kollapsa i soffan när vi kom hem. Nu på morgonen känns det ungefär som jag får en krystvärk/15 min. Vi får se hur länge det håller i sig denna gång innan det släpper. Det varierar allt från timmar, dagar och veckor.

Jajjemen då var den minsta välsignad och klar. Rapade gjorde hon med, mitt under välsignelsen så dånade en brakrap i takt med allas amen..

Det börjar ju bra det här!


Lite bilder från dagens cermoni:





Mor och dotter, kärlek :)



Hon var kanon duktig och skrek inte en enda gång.






Vacker som en ängel








Och ännu en ängel!




Denna bilden är så vacker tycker jag. Två änglar som drömmer sig bort :)

Hur kunde jag bli så lyckligt lottad?





Min fina familj!





Sedan var det dags för att äta lite buffé hemma hos oss och efter det startade Ronjas 6-års kalas!






Som alla föräldrar säger:


Tiden går för fort!!!! Redan 6 år! Shit pommes..



Men vi har haft en underbar dag och är så nöjda. Var så roligt att så många från familjen kunde komma, är ju så svårt att få till så att det passar alla.

Nu blir det vila & massa mys :)

Lite småfix kvar men Ronja är nöjd iaf!










Rocker ala Ronjis!

Mina älskade prinsessor!!

Vem kan koncentrera sig på städning med dessa underverk hemma?








Och sen att jag har min älskade gubbstrutt!
Vi hade en absolut underbar kväll med middag och bio i stan häromdagen.
Händer inte så ofta fast med handen på hjärtat hade jag lika mysigt när vi hjälptes åt med gräsklippningen igårkväll.  Vårat motto är:


Så länge vi har varandra!

Min man ska ha sin första egna utställning!
Och tanken är ju att han ska sälja alla sina tavlor för ca 20 000 dollar styck, så att jag kan leva ett svenska lyxfruar liv ;) hahhahahaha

Nja inte riktigt kanske!

Men skämtosido, det ska bli så kul och jag är så stolt över honom. Han har en sånn talang som många av oss andra bara drömmer om. Och han jobbar verkligen hårt nu för att få till en kanon utställning. Det kommer ju bli ett minne för livet. Första egna utställningen, det är stort.  Och det är ju inte bara att rita, teckna, måla eller vad man kallar det. Det är en hel del annat att tänka på också!

V28 9/7 – 15/7 har Fredric utställning i Harg på Bruksgården.





Vernissage den 9:e Juli mellan 13.00-18.00

Sen har VIP inbjudningar skickats ut till en del för en lite sneakpeak innan 13.00 ;)


Under veckan kommer utställningen att vara öppen mellan 10.00 och 18.00 varje dag.
Cafe finns för den som fika eller äta lättare lunch.


Kika gärna in på hans sida:

Progressing Artworks


Hoppas många av er kommer och delar detta med oss!

Ja, jag har ju inte skrivit något på ett par dagar. Men jag har gått med funderingar och sen har jag haft extremt mycket att göra! Vi har barndop och födelsedags kalas i helgen och jag har som vanligt tagit överkurs i vad som ska göras och har därför sett till att jag har för mycket att göra!

Men jag har tagit ett beslut baserat på den respons jag har fått via bloggen. Jag har fått massa (!) uppmuntrande mail och peppande ord. Vilka underbara människor ni är!

Jag har läst i mångas bloggar att dom upplever det tråkigt att vänner osv hör av sig mindre när dom läser bloggen. Men jag upplever precis tvärtom..  Jag har bättre kontakt med både gamla och nya vänner även s.k ytliga vänner som kommit mig närmare :)

Jag har även upptäckt att dom jag trodde stod mig närmst inte gjorde det, men är bara glad att jag äntligen vet vad som är äkta och vilka som faktiskt gillar mig för den jag verkligen är.


Men jag har ju en ganska låst personligthet till vardags och när man träffar mig "live" så kanske jag ibland kan verka lite kall, kort och stram. Men det har berott på att jag inte haft så bra självkänsla och känt mig oönskad och påträngande när jag pratat med människor jag inte direkt umgås med dagligen. Men nu har jag, tack vare denna blogg, insett att en del tycker faktiskt jag är trevlig att umgås med ;) Och när man pratar med folk man inte står nära så är det okej, jag är inte påträngande och ser ut som en ensam hundvalp utan vänner.

Hoppas ni fattar vad jag är ute efter att beskriva.. Alltid svårt att skriva ner en känsla..


Men nu blev det sidospår, så åter till beslutet!

Jag öppnar bloggen och låter inlägg ligga kvar.
Som en av er läsare skrev:

Gör inte förändringar i ditt liv pga detta.
Då har du låtit en människa ta en del av den du är.
Är det värt det?


Dom orden fick mig verkligen att tänka till. Jag har alltid varit rak, varför sluta nu?
(jag kommer inte skriva vem som skrev detta, eftersom det skickades i mail och inte som kommentar här på bloggen. Om personen vill "avslöja" sig får den kommentera inlägget.)



Som sagt jag använder bloggen som en öppen dagbok, men den respons jag fått sen jag började skriva har satt många guldkanter på min vardag.



Tack alla readers, you make my day!



Nu tillbaka till städning, matlagning och tvättmaskinerna.
Måste skärpa tills sig nu när man ska vara kyrklig imorgon ;)

Halleluja!

Ja imorgon ska Ronjas rum göras om. Jag har visserligen inte fått hem allt men jag kan nog få ihop det i det stora hela iaf. Det är tänkt att det ska monteras medans hon är på dagis och när hon kommer hem ska hon överaskas!


Får se om jag lyckas fota hennes min :)

Jag älskar att överaska mina prinsessor :)



Idag ska vi även på Natalies, förhoppningsvis sista omläggning, hos distriktsköterskan. Så nu ska vi hålla tummarna för att allt är lika bra som sist!!


Och mitt inlägg igår väckte starka reaktioner från flera, en del kommenterade här andra via chat, mail och facebook. Och jag känner verkligen med er alla som har haft liknande problem fast mycket värre och närmare i era liv.  Jag finner inga ord men jag hoppas verkligen att fru fortuna ler mot er efter vad ni upplevt!



Kram på er!

Idag är jag sjuk och orkeslös. Halsen är som taggtråd, feber osv drygt som fasiken. Jag vill verkligen inte vara sjuk nu eftersom jag och Fredde har en liten kärleksdag planerad på onsdag. Det ska bli god mat och Pirates filmen i 3D, kära svärmor har ställt upp som barnvakt så jag MÅSTE vara frisk till dess!!!!!


Jag har funderat mycket på den s.k soppan och vad jag egentligen ska skriva här om den och jag vet inte riktigt men det är sån soppa att det är inte sant åt det.


Vi kan säga som så att en person drack alkohol, som inte bör dricka, och var väldigt otrevlig och odräglig mot barn och vuxna. Efteråt anser denne att jag är ett stort skithål för att jag inte låter mina barn leka där och för att jag meddelade dennes ex, pga av att dom har gemensamt barn, vad som hade hänt.
Ibland har jag kännt nu att jag skulle inte sagt något för att det hade varit det "lättaste och enklaste" för mig och jag hade slupit all drama. Men det hade ju inte varit det "rätta" för barn som är inblandade i en tragisk situation. Jag kan ju inte vara tyst när jag ser barn bli lidande av vuxnas dåliga val här i livet.

Valborgs-kvällen var bland det mest fruktansvärda och tragiska jag sett. Det var så många tårar från barn att jag kände hur ilskan reste sig inombords till max. Hur kan man som vuxen vara så otroligt egoistisk att man gör på det viset? Även om man är full, ser man inte i barns tårfyllda ögon hur dom lider? Och när man nyktrat till, hur kan man inte ta det som hänt på allvar och stå för det? Att lägga skuld på andra istället för att ta ansvar och se till att det aldrig händer igen. Men eftersom det händer fler än en gång så antar jag att man inte ser den skada man orsakar. Vi som är vuxna kan hantera det, men barnen hur förklarar man för dom att en vuxen människa beter sig så otroligt dåligt?


Min lilla Ronja är rädd men säger att hon inte kommer ihåg vad som sas till henne exakt. Och jag har sagt att det är inte viktigt det som sas och att hon ska inte vara rädd för att den personen är inte välkommen hos oss längre.

Natalie är ledsen mest. Hon tycker ju så mycket om denna människa och förstår inte varför denne är så otrevlig och varför det sas så många dumma saker till mig även några dagar efteråt i nyktert tillstånd. Hon kom till mig med tårar och sa: Varför är ..... så dum mot dig?

Och vad ska jag säga? 

Jag svarade att hon skulle inte tänka mer på det för att mamma blir inte ledsen och det borde inte hon bli heller.


Jag kan ju inte förvänta mig att dom ska förstå hur en alkoholist tänker när inte ens jag förstår.
Jag kan säkert hanterat detta annorlunda på tusen olika sätt men jag vet inte hur man "ska" hantera sånt här. Jag känner bara min mammanerv drar i mig och skriker högt till mig:
Låt inte dina barn finnas en sådan här miljö!

Och för att mitt mammahjärta även bultar för andra barn så kontaktade jag, i samråd med andra, mamman till dennes barn.

Och nu har jag blivit utnämnd till hatobjekt. Därför har jag låst bloggen nu. Vi bor alldeles för nära och jag vill inte riskera att personen kommer nedfarandes på fyllen och villen för att bråka mer med mig framför mina barn. Men snart har personen flyttat och jag slipper oroa mig för oanmälda besök, så någon gång i juni öppnar jag upp bloggen igen. Men om detta inlägg kommer finnas kvar då låter jag vara osagt. Då blir det nog första gången jag inte vågar stå för vad jag tycker, men någon gång ska ju vara den första. Vi får se.

Nu blir det alvedon, halstabletter och massa film....

Ja nu har man fått möjligheten att bli affisch kändis i kommunen.. Den lokala pizzerian har erbjudit mig ett "gig". Dom vill trycka affischer med min nuna på och s.k "Lina-kvällar" för att tydligen så alla så mycket roligare dom gånger jag varit där. Hahahahahhahahahaha jag dör.....


Nog för att jag är en spexare men jag är inte säker på att show biz är min grej alltså ;)

Vad tycker ni ? ska jag tacka ja till erbjudandet ???


hahahhahahahhahahahhahahahhahahahhahah



Jag hade en grym kväll igår och tack alla underbara människor för den!

Idag har det varit en kano stressig dag och jag skriver bara ett kort inlägg för att tala om för alla som frågat efter lösen att det kommer!!! Jag tror jag svarat alla på facebook nu men om jag missat någon så påminn mig igen!!! Är inte riktigt haj på den "nya" facebook. Men det var ganska många mail och jag tror jag lyckades få med alla.


Och dom flesta har skrivit så otroligt fina kommentarer i samband med förfrågan efter lösen och ni är underbara!!!

Jag har inte haft tid att svara med mer än inloggningen, (och det ber jag om ursäkt för) men jag vill att alla ska veta att det värmer otroligt mycket:) Vilken styrka det ger en att läsa vad ni skrivit..



Jag kommer gå igenom min mail imorgon så ni som har mailat dit får inloggningen under morgondagen :)


I morgon kommer jag att starta lösen inloggningen i samband med första inlägget.
Och som sagt vill någon  ha inloggningen hör av er!



Kram

lottningen är avgjord och stort grattis till


Therese som vann napparna

&

Johanna som vann presentkort m.m



Maila mig på [email protected] med adress så jag kan skicka dom till er :)


Kram på er alla!!!

Blir så glad över alla fina kommentarer jag får i mail nu!

Blir nästan lite generad.

Jag lämnar som sagt ut lösen till alla som inte är inblandade i soppköket ;)



Ni är bäst!

Pga rådande situation och ett samtal jag fått på morgonen så kommer jag att lösenords skydda min blogg för ett tag. Jag kommer öppna den när allt känns bättre.


Och till dom som vill läsa den så maila mig på [email protected] eller via facebook så skickar jag inloggning, eftersom det är ett fåtal personer som jag vill hålla ute just nu.


Så imorgon efter att vinnarna i utlottningen har dragits så låses bloggen för ett tag iaf.
Lite sorgligt känns det eftersom det är inget jag vill egentligen.

Ja idag är det fredagsmys!!!!!


Vi har vänner som kommer över på grillning. Det ska blir riktigt mysigt och många barn kommer det att bli :)
Tror vi kommer vara typ 6 vuxna och 7 barn, och då har ändå en familj stannat hemma pga vattkoppor!

Jätte tråkigt att dom inte kunde komma men vi tar igen det en annan gång :)


Mina tjejjer hade vattkoppor förut men inte tillräckligt, dom fick typ bara 2-3 koppor i var, ja jag är säker på att det var det, så dom skulle behövas utsättas en gång till. Men jag vågar inte nu med Natalies ben så det får vänta ett tag till, sen har ju inte Fredde haft vattkoppor så han vill ju definitivt inte få hem skiten.


Idag är det storhandling som gäller och jag har så jävla ont i ryggen!!

Jag trodde jag var universums smartaste knubbiga mamma som tog en av barnens små vita stolar och satt på när jag rensade rabatten. Men tänk er en arsle av diametern XXL sittandes på en pall av diameter XXS. Framåtlutad, fast lite åt sidan för att den stora ovälkomna klumpen på magen sitter i vägen för att luta sig rakt fram, ner i rabbatten i ca två timmar utan rast.

Jag får en snabb bild i huvudet som liknar denna på sätt och vis, bara det att stolen är mindre och jag tippar lite lätt framåt fast till höger ;)



Men iaf så tyckte jag att jag var såååå smart, men min rygg är totalpaj!

Och när jag storhandlar så är alltid bilen så full att man knappt får plats att sitta i bilen! Många bra och ha saker finns det!


Så idag kommer nog bilden av mig se ut som följande:

En låghalt, krokryggad, tandlös och till synes hög-gravid  polsk bärplockare som handlat som om domedagen var på intågande.


Jag kommer att vara läckrast i kommunen, lätt!


(och ja detta inlägg är skrivet med ett leende)