Mommy Rocks

Ja det var min mammas kommentar igår. Och vad svarar man på det?

Jag satt även och kollade igenom bloggens inlägg sista tiden och det var väldigt mörka inlägg. Och jag vill verkligen inte vara negativ så nu får jag ta mig i kragen och fokusera på det positiva.

Inlägget "jobbigt" det var min riktiga breakdown och den kvällen så släppte allt och jag fick utventilerat en hel del. Så skönt, ibland när man gråter så följer en del av det jobbiga med tårarna ut och det känns bättre efteråt. Man får ny styrka och orkar fortsätta och till slut släppa och gå vidare.

Om jag sitter och fokuserar på vad jag såg inne på akuten så kommer jag bli helt störd till slut, så jag får fokusera på hur fint såret var igår och vara tacksam att hon faktiskt klarat alla "vitala" delar av benet. Det var bara hudskada som dom lyckats få ihop med bara vanliga stygn.

Det är klart jag önskar att det aldrig hänt! Men nu har det hänt och inget i världen kan förändra det. Det finns ingen som bär skuld och jag kan inte klandra mig själv för att jag inte var där.

Man kan inte skydda barnen från allt och olyckor händer. Och när dom händer får man vara tacksam när dom ändå klarar sig så bra i förhållande till vad som kunde skett.

Natalie har ju fått rullstol så att hon kan få komma ut och så att vi kan hälsa på i skolan. Och hon är så glad och ser det positiva hela tiden. Jag får titta på henne och lära mig hur man hela tiden ser det vackra i allt och alla. Hon är en sån underbar unge och jag förstår inte hur hon kan vara så klok redan vid 9 års ålder.

Jag är övertygad att hon kommer göra skillnad för flera olika människor i sitt liv. Hon kommer att uträtta s.k vardagsmirakel och kunna förhöja livskvalitén för otroligt många. Hennes omtanke för andra människor är oändlig och avundsjuka är något man aldrig ser hos henne. Hon är alltid bara glad för alla andras skull, en egenskap som är få förunnat.


Jag älskar alla mina barn villkorslöst och exakt lika mycket, så missförstå inte detta nu!
Men Natalie är inte som andra jämnåriga flickor, dom som känner henne förstår precis vad jag menar. Hon sticker ut på ett positivt sätt och är så klok, kärleksfull och omtänksam. Jag har sedan flera år tillbaka kallat henne för lilla professorn eftersom hon är så "lillgammal" ;)

Nu måste jag tydligen gå och byta sängkläder till Ronja eftersom våran sjuka katt har skitit i hennes säng!!!

När ska du få lugn och ro Lina?
Jo i graven hoppas jag ;)