Mommy Rocks

Det var så vackert.

Men nu känns det som han är borta på riktigt...


Vi saknar dig min underbara vän!
Detta är ett inlägg som jag och Fredric tillsammans har skapat till vår kära vän.



Det vi hade tänkt och läsa på minnesstunden idag var detta:
(vi publicerar det här så kan man välja om man vill läsa det eller ej eftersom vi inte läste det idag)

Ja David vår fina vän!

Att vi skulle stå här och läsa detta för dig hade vi aldrig trott. Det är ofattbart att du lämnat oss och jag vet att så många känner precis som vi nu står här och känner.

Men vi vill att du ska veta hur mycket du betyder för oss. Och vilken tacksamhet vi känner över att fått vara dina vänner.

Genom de  åren vi känt dig så har vi fått ovärderliga minnen.  Vi har så många skratt att minnas tillbaka på.

Som när du bodde hos oss i villan så var vi ensamma hemma en dag och det närmade sig lunch, jag frågade:

-vad ska vi äta?

Och du svarade:

-Fransk löksoppa! Det brukar alltid farsan göra och det är skit gott.

Och jag skrattade så tårarna rann under detta projekt. Koka bröd var för mig helt nytt och sen var det ju ingen direkt snabblagad rätt. Men det var gott och det blev ju lunch för två till slut.

Sen var det ju så när du bodde i vår gillestuga att vi hade lite problem med internet anslutningen så varje gång det ringde bröts internet för dig. Så först hörde man dig i källaren:

-det kommer någon halv tolv, kvart över tre bla bla bla med massa olika kommandon när du spelade. Sen ringde telefonen då kom ett högt:

-Men va faaaan då!!!!

Och jag garva lika mycket varje gång och du med när du kom ut från rummet och såg mig kikna av skratt. Men vår egen data support kille, Kimmo, och styrde upp allt till trådlöst och då funkade det igen!

Och när du och Börnie skulle kappköra lite med era bilar. Din fina sportbil och hans söndertrimmade skrot saab. Oj, jag har aldrig hört börnie haft så mycket ursäkter till och få smisk på banan i ett av racen. Och sen var det ju det att din bil höll och hans skar ihop efteråt också! Och han opponerar sig fortfarande om vem som egentligen vann!!

Sen ert påhitt att gå koffmaestro i somras!  Gå från Östhammar till Öregrund och dricka en starköl /km. Knall röda av solen och med blåsor överallt kom ni fram till Kimmo, som smart nog stannat hemma,  och där satt ni och påstod att ni skulle göra om det nästa år fast då med svarta Koff.

Midsommar fick vi också tillsammans! Och det var som midsommar ska vara. Skratt, lekar, god mat, dricka, någon som har druckit för mycket, någon som går vilse och sen två hårda dagar efteråt med godis, läsk och film!

Vi har gjort flera resor till furuvik, grönan och liknande dagsturer och vi är så glada att du följt med på allt!

 

En kväll på edsmossevägen så kom du och Börnie på att marschträning är ju bra! Så ni packade stora ryggsäckar fulla med tidningar och begav er ner mot dammen eftersom det var ju lagom och skulle inte ta så lång tid att gå runt.  Efter ca 3 timmar så började ni redan känna av hungern och började fantisera om vilken mat ni skulle äta när ni kom fram. 8 timmar senare haltade ni in på blåbärsvägen och tryckte i er enorma tunnbrödsrullar. Er så kallade snabba varvning av dammen tog 11 timmar i regnet och kolsvarta mörkret!

Och era äventyr fortsatte. Nästa idé var att tälta på en ö i dammen. Ni hoppa i kanoten och åkte ut men under natten så fick Börnie riktigt ont i magen. Som de riktiga män ni var då, så var det ju bara av hunger magen värkte och ni bestämde er för att paddla tillbaka till land för att fixa mat. Börnie var inte mycket till paddelhjälp med till slut kom ni fram och han skulle bara hem och äta och sen komma tillbaka. Men så blev det inte. Er diagnos om mat stämde inte riktigt och Börnie fick åka och opereras för blindtarmen.

Ja vi har så väldigt många minnen och skulle kunna prata om dig i en evighet och det kommer vi att göra. För du kommer leva kvar i våra hjärtan, som så många andras. Och vi ska hedra ditt minne genom att tänka på allt det fina, goda och vackra du gav oss trots din korta tid här.

Och du skrattade alltid åt mig när jag pratade om andlighet och en andra sida osv  du gestikulera med händerna och sa : spooky!!! Uhhhh

Men nu vet du att jag fick rätt, vilket jag iofs alltid hade när vi diskutera något , och när jag kommer till dig en dag så kommer jag absolut säga:

-vad var det jag sa!!!

Och jag vet att då kommer du ha ett leende och skratta lite så där kluckande hackigt som du gjorde samtidigt som ansiktet blir lite rödare och säga :

-Ja ja ja du har väl rätt då! Men det var bara tur!

 

Så därför säger inte vi sov gott eller vila i frid utan vi säger:

Tills den dagen vi ses igen