Ovärdigt
Igår läste jag artiklarna på aftonbladet och såg på tv4 om vårdboendet vårbacka Plaza....
Och tårarna bara rinner, det är så fruktansvärt så att det gör ont i hela kroppen.
Jag studerar till socionom för att min dröm är att en dag bli enhetschef för ett boende, för att kunna göra skillnad mer än vad man gör som undersköterska. Som undersköterska är möjligheterna begränsade, du kan göra skillnad för den vårdtagare du är hos men inga större strukturella skillnader.
Min mamma jobbade som vårdbiträde på ett äldreboende i Öregrund när jag växte upp. Och eftersom jag hellre var med henne än fritids så växte jag i princip upp där med alla underbara pensionärer. Jag gjorde läxor där och skrev arbeten. Jag minns ett arbete så klart för att jag skrev om när Öregrunds skola byggdes och en man på vårdboendet hjälpte mig eftersom han hade var med och hade byggt skolan. På julafton jobbade ofta mamma och då var jag tomte och delade ut julklappar.
Det jag vill komma till är att jag älskar vårdboenden och människorna där, jag har hittat "hem" att jobba där. Det är vårdboenden som är fulla av historia, livsöden, kunnskap, kärlek, sorg, värme och glädje. Inte som vårbacka Plaza, en förvaringsplats utan empati och medkänsla.
Jag studerar till socionom för att min dröm är att en dag bli enhetschef för ett boende, för att kunna göra skillnad mer än vad man gör som undersköterska. Som undersköterska är möjligheterna begränsade, du kan göra skillnad för den vårdtagare du är hos men inga större strukturella skillnader.
Min mamma jobbade som vårdbiträde på ett äldreboende i Öregrund när jag växte upp. Och eftersom jag hellre var med henne än fritids så växte jag i princip upp där med alla underbara pensionärer. Jag gjorde läxor där och skrev arbeten. Jag minns ett arbete så klart för att jag skrev om när Öregrunds skola byggdes och en man på vårdboendet hjälpte mig eftersom han hade var med och hade byggt skolan. På julafton jobbade ofta mamma och då var jag tomte och delade ut julklappar.
Det jag vill komma till är att jag älskar vårdboenden och människorna där, jag har hittat "hem" att jobba där. Det är vårdboenden som är fulla av historia, livsöden, kunnskap, kärlek, sorg, värme och glädje. Inte som vårbacka Plaza, en förvaringsplats utan empati och medkänsla.
Sen kan man skylla på att med privata bolag och upphandlingar så har det lett till att man fokuserar på kvantitet istället för kvalite, och jo det kan ligga något i det samtidigt som man skulle kunna se att det bidrar till konkurrens och man måste värna mer om både boenden och personal. Det är två sidor av det myntet.
Men på ett boende finns det X antal anställda, dessa har anmälningsplikt vid missförhållanden. Dvs om missförhållanden finns och man inte anmäler det så är man också medskyldig till att det sker. Och med anmäla då menar jag inte att prata med chefen om det, utan en Lex-Sarah.
Men på ett boende finns det X antal anställda, dessa har anmälningsplikt vid missförhållanden. Dvs om missförhållanden finns och man inte anmäler det så är man också medskyldig till att det sker. Och med anmäla då menar jag inte att prata med chefen om det, utan en Lex-Sarah.
(Det finns även Lex Maria men den är inte fullt lika använd på vårdboende, även om den existerar där med, men den handlar mer om medicinska missförhållande.)
Vet man inte vad en Lex Sarah är när man arbetar inom vården, ja då är det så helt enkelt att du inte kan ditt jobb! Vem man lägger skuld på för det är olika efter situation, har man själv inte läst på eller har inte arbetsgivaren informerat om det?
Men hur många medskyldiga finns det på vårbacka Plaza?? En hel del skulle jag vilja påstå. Om all vårdpersonal slutade vara så rädda för lex Sarah anmälningar, avikelserapporter osv så skulle vården fungera bättre!
Hur många gånger har man inte hört: - jag fick en avvikelse på mig.
Hur många gånger har man inte hört: - jag fick en avvikelse på mig.
En avvikelse skrivs ALDRIG på en person utan på en händelse, för att man ska kunna säkerställa rutiner osv när man ser att det blir återkommande avvikelser på samma händelse. Avvikelser är ett hjälpmedel inte fienden!
Ett vårdboende som inte har några avvikelser alls skulle jag bli mörkrädd för, för det skulle betyda att dom mörkade eller inte skrev dom. Vi är människor, människor gör fel, rutiner behöver kontinuerligt uppdateras.
Så sluta vara rädda,
Och tänk som min mamma sa till mig när jag började inom äldrevården:
-Tänk att varje person du möter är din mamma, pappa, syster, bror eller barn. För då kommer du göra det bästa jobb du kan och det förtjänar varje människa.
-Tänk att varje person du möter är din mamma, pappa, syster, bror eller barn. För då kommer du göra det bästa jobb du kan och det förtjänar varje människa.
(sen är inte alla rädda, jag kan säga att majoriteten av människor jag jobbat med under de tolv år jag jobbat är riktiga guldklimpar som jag stolt har kallat kollegor!)
Kommentarer
Trackback
