Mommy Rocks

Jag tror det iaf, stenhårt! helt övertygad är jag!

Okej nu har jag velat fram och tillbaka om jag ska skriva detta inlägg eller inte och eftersom bloggen är ett bollplank så skriver jag. Sen får väl hälften av er som läser tycka att jag hör hemma på psyket då ;)



Jag har en stark tro på andlighet och har under mitt liv fått uppleva en del saker.
Det allra första jag kan minnas då var jag kankse 6-7 år och såg en manlig silhuette som stod och såg på mig inne på mitt rum. Eftersom den bara var svart så trodde jag det var liemannen och blev vettskrämd. Sen har den mörka gestalt visat sig några gånger fram till jag kanske var runt 11-12 år.

Jag såg även en tydlig man på en tavla brevid mammas säng. Jag kunde se anskite, kläder, ja allt egentligen.

Saker rörde sig av sig självt på mitt rum och försvann för att sedan dyka upp på ett annat ställe.
Jag upplevde allt som väldigt skrämmande och grät mycket. Jag sov inne hos mamma tills jag var i 12 års åldern. Mamma övervägde faktiskt att söka hjälp till mig när hon såg hur skräckslagen jag var gång på gång.

Än idag hör jag hur fotsteg går fram och tillbaka i mammas hus fast ingen är där inne. Pappa har erkänt för mig nu när jag är vuxen att han alltid också hör det. *Men mamma har aldrig hört det. Konstigt.

När jag väl flyttade hemifrån så fortsatte det med att vart jag än har bott så fungerar inte lamporna i hallen. Jag får byta glödlampa 1 gång i veckan säkert. Pappa har kollat att det inte var något slags elektriskt fel men det finns ingen naturlig förklaring på det.

Sen finns det små saker som man kan känna hela tiden som att man är iaktagen och som att någon står tätt tätt bakom en.

Enstaka större händelser är b.la :

När vi bodde i hus i Gimo så hörde vi hur någon rotade i källaren. Fredric dubbelkollade allt i källaren men hittade inget och allt var låst. Dagen efter så hittar vi alla sakerna i garaget, som var i anslutning till källaren, nerplockade ifrån väggarna lagda prydligt i en hög mitt på golvet. Vinterdäckena till bilarna var framtagna dit med.

I lägenheten på sågargatan så var det en liten skugga som sprang i hallen på kvällarna och sen hörde man hur någon knackade på diskbänken på nätterna.
En gång var det tre regelbundna knackningar på sovrumsfönstret, vi bodde på 3:e våningen.

Sen även en gång när Fredric och jag tjaffsade lite en gång hörde vi hur det slog på skåpet över kylskåpet. När vi tittade efter så fans en buckla inslagen i skåpet.

Ronja sa till Fredric för två års sen:
Pappa det står någon där!
Vart?
Nej nu är han borta igen.

Man har hört hur Ronjas leksaks porslin klingar på kvällarna men hon sover.

En gång så kände jag hur någon tog tag i min fot när jag låg på sängen. Och sen började det låta i båda tjejjernas rum. Ronjas porslin var då runtplockat och gardinstången i natalies rum var till hälften avhakad, och hängde snett ner mot golvet. Jag sa då högt för mig själv: gå härifrån! Då slog det på skåpet i köket igen.

En gång så kände jag hur någon la sig på Fredrics plats i sängen när han var på jobbet.


Vägglamporna jag har brevid Tv:n har det knackats på glaset på.
Dörrar har öppnats och stängts.
Lampor slås av och på.
Saker ramlar omkull.
Som i natt då ramlade tandpetar stället omkull så att alla tandpetare låg över bordet. Och det hände mitt framför ögonen på mig!


Sen det sista som många hört är mans rösten som mystiskt säger "Hej" på mitt mobilsvar.

Ja det är en del av det som hänt, och det är inte uppskattat ens det minsta!
Skulle göra vad som helst för att få bort det.


Om någon annan upplevt något som man vill dela med sig av så skulle jag tycka det var kul! Slipper man känna sig så ensammen här i världen ;)