Dömd
Ibland så dömer folk väldigt fort. Och jag undrar vilka höga hästar folk tror sig sitta på då? En del säger sig inte döma men man märker via kommentarer och uttalanden hur dömande dom är. Andra säger att dom vet att dom gör det men tycker det är okej, hmmmm not OK.
Jag kan komma på mig själv att göra det och försöker så fort jag kommer på mig själv att ge mig själv en mental liten smäll i bakhuvudet.
Men jag har också ett s.k blått litet skåp, tror jag skrivit om det förr hmmm.
Men "det blåa skåpet" där finns f.d vänner som klivit över en viss gräns eller människor som gjort saker jag ärligt talat inte kan förlåta och komma över. Uttrycket kommer ifrån att nu har han/hon pissat i det blå skåpet.
Hittills har ingen klarat att ta sig ur den kategorin för min del, men visst det ju sker ju mirakel vardagligen så man ska aldrig säga aldrig!
För ett tag sen hamnade en s.k vänn där.Och eftersom jag inte ens förvånades över dennes beteende så har det fått mig att undra varför det inte hänt tidigare?
Vännskap för mig är att en person finns och gör saker för en annan person utan att ha personlig vinning på det. Ibland gör man saker man absolut inte vill för att en annan människa behöver det eller bara blir glad av det. Inte gör saker för någon annan som man själv tjänar på och känner för, då är man trevlig och delar med sig av sin egen glädje inte en äkta vänn som ställer upp i ALLA väder.
Så jag är kanske dömande pga mitt "lilla blå skåp". Och häromdagen fick jag veta att f.d vännen som hamnat där pga sina egna val och misstag snackar omkring om det.
Skrattretande men inte förvånande. Men jag skiter i det. Jag har rent mjöl i påsen och absolut inget att skämmas för. Och desstå mer jag hör om det, desstå mer känner jag att jag tagit rätt beslut. Och har man ett behov att blabbla runt om det för att försöka ställa sig själv i bättre dager är det nog för att man deep down inside vet att man varit egoistisk och agerat väldigt fel.
Jag har tagit en liten rajd i min vännskapskrets. tagit distans till dom som kräver och suger all energi ur mig utan att ge tillbaka något. Har ju skrivit om vänner osv tidigare och har efter det fått en klarare bild av vilka som finns runt mig för att var en äkta vänn och vilka som inte är det.
Och vad jag fått kvar är en underbar klunga av människor som jag vågar kalla för ÄKTA vänner. Som ger mig lika mycket energi som jag ger dom. OCh jag är så glad att jag hittat dom. Det har tagit X antal år, men OJ vad det var värt det :)
Av dom ställs inga krav.
Jag behöver inte fråga efter dom när jag behöver dom.
Och dom finns alltid där.
Dom pratar med mig istället för om mig.
Av dom blir jag aldrig dömd.
För dom får jag begå misstag.
Dom låter mig vara mig själv.
