Del3 - Gravid

Innan jag skriver mer om denna del vill jag understryka en sak! Jag har extremt lätt för att bli gravid och för en del som har svårare att bli gravida kan detta bli ett jobbigt inlägg eftersom det handlar om tankar kring abort. Jag skriver utifrån mig, min kropp och mina upplevelser och känslor.



- Fredric ska jag ta ett gravtest på skoj? skulle ju fått min mens igår ju , hahahhahaha
- Ja, gör som du vill, men vi ska ju titta på film nu ju!
- Ja men jag har ju sånna där stickor hemma, lika bra att använda dom ;)
- oki




En timme går av filmen..


- Lina hade du inte gjort ett test?
- Jo fan det glömde jag!

Springer iväg till toan.....
.............
Jag kommer tillbaka med en frusen blick...


-Vad är det?
-Det är inte sant.
-Ähh lägg av hahahahhaha
-Jag är gravid....
-Hahahahha säkert ahhahahaha skitkul
-Det är sant!

Jag håller upp testet.
Freddes leende tynar bort på en millisekund.

-Fan också då.
-Helvetes skit, vad gör vi nu Fredde?



Ja så började resan av graviditeten. Inga överlyckliga föräldrar och inga glädje hopp. Jag gjorde 6 stycken test för att vara säker. Jag ville inte vara gravid, jag ville inte bli trebarns mor. Det var ju inte planen. Fredric och jag hade ju hittat varandra igen och bara hunnit bo tillsammans i ett par månader ju.

Vi diskuterade igenom en abort och jag skulle tänka på det. Men jag kände hur min kropp värkte vid tanken av det. Jag hade ju gjort en några år tidigare och mådde väldigt dåligt psykiskt efter det. Läsa om det kan man göra här då det togs upp i media. 

Fredric visste vad han vill, abort, men skulle självklart backa mig i vilket beslut jag än tog. Men att han inte villa ha fler barn det visste han. Han var också rädd för min kropp eftersom han visste hur sjuk jag kan bli.

Jag velade fram och tillbaka, för och nack delar osv men kände nog att jag bestämt mig för en abort. Som jag sa till Fredric som ville jag aldrig "tvinga" på honom ett barn till.

En dag när jag låg på sängen och funderade så var jag tvungen att gå på toa. Jag kände mig lite konstig och efter ett tag upptäckte jag att jag blödde...... mycket.....

Fredric och jag åkte till gynakuten direkt. Vi var helt säkra på att nu är det ett missfall.

Jag komme ihåg att jag grät i bilen och tänkte, varför gråter jag när naturen hjälper mig med det jag annars gjort kemiskt?

Vi få åka hem med beskedet att det troligtvis är ett missfall men ska komma tillbaka för ett andra UL och mera blodprover efter några dagar.

Jag hatade ovissheten.

När vi kom hem berättade jag för Fredric hur jag kände och jag sa att med dessa starka känslor så klarar jag nog inte en abort, jag bad om ursäkt för det och mådde jättedåligt över att ha känslorna.
Jag kände av hela mitt hjärta att mitt barn fanns i magen och jag ville så gärna att det skulle överleva.

Då säger Fredde det otänkbara.

-Jag känner likadant Lina. Och om detta barn inte klarar sig då vill jag försöka igen.

Tårarana rann, vi kramades och sen låg vi bara och höll om varandra den kvällen och hoppades hoppades hoppades på att vårt barn skulle överleva. För för oss var hon livs levande redan.

Det vi inte visste då var att hon skulle överleva trots 9 stora blödningar, x antal mindre pga föreliggande moderkaka som dom upptäckte i v.18.


Sen började illamåendet, höftbesvären, vänner som svek, kollegor som var misstänksamma.
Det var ett fåtal vänner som stod pall under min graviditet och dom kommer alltid vara speciella för mig.
Speciellt Andreas, Mickis och Therese!
Dom är riktiga änglar i människoform och vänner helt utan krav och villkor.
Och vad dom gjorde får det blir mer av i nästa inlägg!


Kommentarer
Postat av: Sandra O

Verkar vara en riktigt tuff, stark och envis tjej den där Troya Tingeling!! En sann överlevare redan innan födseln!! Kan bara önska henne ett underbart fantastiskt liv med mycket lycka och kärlek i! Det förtjänar både hon och hennes föräldrar!



kram

2011-06-18 @ 09:48:26
Postat av: Jenny

Jag brukar annars vara så dålig på att gå in och kommentera bloggar men jag blev så rörd så ögonen tårades av att läsa det här.. Jag vet inte själv hur jag skulle reagera om jag skulle bli gravid igen. Vi tänkte inte skaffa fler barn som det känns nu. Så lätt att säga abort? - självklart! men när man står där så skulle jag inte palla det tror jag..

2011-06-18 @ 12:11:28
URL: http://jennys-dagdrommar.blogspot.com/
Postat av: Milo

Jag har en annan aspekt på det hela... Det är att man ALDRIG skall informera NÅGON om att ens barn någon gång var tänkt att bli abort...

Jag fick vid vuxen ålder information om att jag var född eftersom det var för sent för abort. :´(

Det gjorde att jag tog avstånd ifrån mina föräldrar!

Oavsett hur landet låg för dem DÅ ... Så hade jag ALDRIG velat veta vad jag fick veta, men gjort är gjort...

Såret detta orsakade i mitt <3 är/var oläkt & nu finns inte mina föräldrar längre.... Saken blev aldrig utredd!

Känner mig än sviken/arg/ledsen/sårad... Men, bara att gilla läget & gå vidare. Däremot tycker jag INTE att man förtäljer en individs vara eller inte vara! Det kan komma vid fel tidpunkt & resultera i sådant man aldrig kan ställa till rätta... Sorry, men det e min åsikt!

2011-06-18 @ 22:19:19
Postat av: Lina Börjesson

Sandra:

Jajjemen hon är en flicka av stål ;)



Jenny:

Jo det är ju lätt och säga en sak innan man står där. Men på något vis så tror jag att livet har sina sätt att visa oss den "rätta" vägen.



Milo:

Oj, vad tråkigt för dig. Och du behöver absolut inte be om ursäkt. Du har din åsikt baserat på dina upplevelser och dina känslor. Precis som jag agerar efter mina upplevelser och känslor. Vad vi väljer att dela med oss av finns nog inget "rätt/fel" och därför gör vi olika val där.

Och i mitt fall nu kan man ju välja att se saken från olika sidor. Ex1 Troya är ett oönskat barn som jag älskar. Eller som jag ser det , Ex2 Man vet inte vad man har innan man nästan förlorat det och jag är tacksam varje dag för att hon finns. Hon finns av en anledning och den anledningen är ren och äkta kärlek.

Jag tror på ärlighet och att man inte ska behöva dölja det man känner/har kännt om man alltid har agerat från hjärtat.

Jag vet att jag själv inte skulle ha funnits idag "egentligen", men min mamma har alltid varit ärlig och samtidigt givit mig bilden av vilket mirakel jag är och att hon vet att allt som hände var av en anledning, det var meningen att jag skulle vara hennes dotter och hon älskar mig mer vad som är bra för henne ;)



Men återigen, jättetråkigt att du fått dom jobbiga känslorna och hamnade i den sitution du gjorde pga informationen du fick. Hoppas du någon dag kan finna ro inom dig på den punkten! Kram på dig!



2011-06-19 @ 01:25:08
URL: http://mommyrocks.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback