Läskiga tankar
Tankarna som jag skrev om i gårdagens inlägg om vännskap spökar fortfarande i mig..
Om man vet att man gjort fel och kanske snackat lite för mycket, varför inte be om ursäkt?
Hoppas denna tänkar period går över snart!!
För jag går med en klump av jobbiga känslor runt det. Och jag kan inte göra något åt det!
Och det värsta är ju att jag är en person som kan förlåta det mesta om jag får en ursäkt.
Det kanske är dumt , men det tar så mycket energi av mig att gå med "olösta" situationer runt mig.
Det finns faktiskt bara en människa som jag aldrig kommer att förlåta, och det är många år sedan jag klippte med henne. När ens "bästa" vänn försöker stila in sig hos min man, då går det för långt. Jag har sett henne en gång sen vi bröt kontakten och då körde vi jämsides genom en rondell i Uppsala, och då var inte tankarna långt borta från att vilja prejja henne av vägen.. Usja, vilka tankar man kan ha! Tur att man har en spärr iaf!
