Nu vill jag ge upp!
Ännu en sömnlös natt i princip.
Det gör så ont...
När ska nog vara nog?
Det har varit så mycket denna graviditet att jag är nästan rädd att skriva om det längre... Känner mig som någon hypokondriker..
Är rädd för att ringa till vården och be om råd och hjälp... Typ nu ringer hon igen!
Och mina stackars vänner vill jag inte heller överösa med mer gnäll..
Jag ringde till vårdcentralen iaf och fick beskedet att dom kan verkligen inte göra någonting alls sålänge jag är gravid.
Dom ville tydligen att det ska opereras..
Och det är 66 dagar kvar!
Och då kommer tankarna om att jag verkligen inte vill vara gravid.. Jag är hemsk, jag vet.
Jag borde vara tacksam över att jag har faktiskt klarat det så här bra eftersom det var en fara för bebisen första 24 veckorna.
Och det är jag, men jag orkar ha sånn här smärta i 8 veckor till!!
Jag är en hemsk och egoistisk mamma i mina tankar just nu.
Tänk på alla som har så svårt att få barn, dom skulle ge allt för min situation så länge dom fick ett barn...
Och om dom gick med på operation av armen nu och något skulle hända lillan i magen så skulle jag aldrig förlåta mig själv!
Men jag vill inte vara gravid längre!!!
Jag önskar så mycket att Fredric var hemma och bara höll om mig, men det skulle aldrig falla mig in och be han komma hem.
Jag har aldrig hindrat han från att göra det han vill och tänker inte börja nu heller!
Och jag vet att han inte kan ta bort smärtan, men att bara ha honom hos mig är den bästa medicinen av allt!
Nu måste jag sluta skriva och ta mig i kragen!! Torka tårarna och sätta på ett happy face för Ronja som snart vaknar..
Hoppas alla andras fredag börjar bättre!
Bit ihop mellan varven men glöm inte att du FÅR gnälla hur mycket som helst. Är det nån gång det är tillåtet så är det när man är gravid. Vet själv hur det va när jag var ner på kontroll när jag väntade Marcus. Jag kom stortjutande ur rummet å gastade -Jag vill inte ha barn!!! Då svarade min mor som var med mej - att ja du det är lite sent påtänkt nu de. Anledningen till mitt utbrott var att de skulle uppskatta hur stort barnet skulle bli. Manb kan ju undra varför för vd sjulle de göra åt de - knappast börja å banta fostret. Hur som så skulle han väga runt 4 kilo, men ack så fel de hade expertisen. Ingtre vägde han nåra 4 kilo inte utan strax över 5........
De va ju tur att jag inte visste det då.
Men till din onda arm - du ska inte operera dej nu men du ska sätta upp dej på en tid så att du kan göra det så fort som möjligt efter förlossningen om problemen kvarstår. Vad jag har hört så kan det vara lång väntetid..........
men lilla du. att du inte bara får vara gravid och lycklig, hoppas verkligen det blir bättre snart.du får gärna komma förbi och hälsa på om du är i gimo så kanske små brudarna kan leka ta hand om dig nu och hoppas allt blir bra kram kram
Jag känner med dig :(
Idag är en av de dagar som jag verkligen mår bra och den är inte en i mängden om man säger så.
Jag tänker att det är inte lång tid kvar nu och varje dag går fortare!
Bara fokusera på den lilla i magen istället.. Kram
