V 36 och allt är fortfarande piss

Nu är man alltså framme vid vecka 36 i graviditeten...
Och alla säger snart är det klart och det är bara 4 veckor kvar nu..
Det kommer att gå fort nu när jul och nyår kommer..

Och jag vill bara poängtera att det är inte snart för mig!
Och fyra veckor är inte bara, utan det är för fasikens en hel månad!
Och det kommer inte gå fort för att det är jul och nyår, dagarna är långa från morgon till kväll för mig..

Igårkväll så hade jag så ont i kroppen och jag kände mig så ledsen för allt.. Fredric jobbade och barnen var hos en kompis.. Och jag kände bara hur allt kom över mig... Man kan nog säga att jag bröt ihop totalt... Jag känner mig så oattraktiv och otymplig... Har ont och undrar vad folk egentligen tror om mig.. Det är sååå mycket skit runt hur jag mår att man kan börja fundera på om man fått hypokondrikerstämpel......
Utan min höger hand kan jag inte duscha ordentligt själv, inte sminka mig, fixa håret m.m Så jag känner mig som "white trash".. Jag känner mig helt förfallen och otroligt oattraktiv... Jag vill inte gå ut bland folk längre... Jag skäms när Fredric tittar på mig.. Stackars han som gick från att ha en tjej som såg ganska bra ut (och det tycker jag att jag gjorde innan denna graviditet) till ett avdankat lik som sväller i soffhörnet med smärtor över allt..
Han kan ju knappt krama mig utan att jag gnäller över värk någonstans..... Jag trivs bäst med att få vara ifred utan att någon ens ser på mig... För jag inbillar mig att jag ser vad folk tänker i deras ögon... En sväng in på Ica är tortyr för mig, känner folks blickar som ger mig vibbar av att hon har gått ner sig riktigt...

En som jobbar på OKQ8 skrattade när jag kom in på macken för att jag såg så rolig ut när jag gick... Och vad gör jag, jo jag skrattar med och skojar med mig själv.. När jag kommer ut i bilen igen så kommer känslan tillbaka över att jag är bara ett vaggande vrak.. Nu kan jag inte ens gå normalt.. Folk skrattar åt mig....

Sen i natt hände det som inte får hända just nu.........

Jag vaknade av ett ryck.... Smärtan gjorde så ont... trodde jag drömde.. Handen kändes som man kastat syra på den... Jag tänkte att detta är fan inte sant!!!! Jag har ju opererat mig för sånt här skit ju! Då faller poletten ner på rätt plats och jag inser att det är vänster hand, inte den opererade högerhanden......

Ursäkta mitt språk nu:
FAN FAN FAN FAN FAN FAN!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! VILL INTE MER, ORKAR INTE MER, HATAR DETTA.....

Jag förstår att alla är trött på mitt gnällande men om jag inte kan skriva av mig här blir jag tokig...
När folk frågar hur det är så kan jag ju inte dra upp allt... Sällan frågar man ju det för att verkligen veta utan för att det är en trevlig hälsningsfras.. Svaret är som alltid: Det knallar på iaf!

Sen har jag kännt andra känslor som jag faktiskt inte vet hur jag ska hantera... Har känt dom ett tag men inte vågat skriva ut dom här... Det är ju sånt man inte får känna... Och när magen är helt lugn och jag inte känner henne så kan jag stundvis "glömma" att jag är gravid.. Jag känner mig bara överviktig och sjuk.. Sen helt plötsligt så kan det röra sig och man blir alldeles förvånad och känner just ja det är någon där.. Jag känner mig deprimerad och värdelös då.. Hur kan man glömma att man har ett barn i magen?
Jag vill tydligöra att jag känner inte att jag inte vill ha barnet, utan jag glömmer att det existerar...

Någon tycker säkert att man är totalt psyko nu, och det är man väl kanske...
Vem fan vet!?


Kommentarer
Postat av: Maarit

Av egen erfarenhet vet jag, att när det känns att allt är beckmörkt och oturskorparna har slagit sitt tillhåll på hjässan vill man bara spy, spotta och gråta ut allt och inget. Men låt det vara så då! Du har rätten att må piss och gå igenom en kris. För att(till dem som inte vet)betyder kris utveckling, en ny vändning i livet. Skit att gå igenom, men så jävla skönt att komma ur den! Och när man väl kommer ur den, så har man blivit en ny erfarenhet rikare, klokare och mognare!

Så mycket som det håller på att hända med din kropp med svullna lemmar och krämpor och känslor som bara väller över när man minst behöver dom.

Så låt det komma ut, med all rätt Kvinna!

2010-12-12 @ 12:00:35
Postat av: Maarit

Du gumman, kroppen och knoppen funkar bra lattjo i jämförelse med den existerande verkligheten. Jag tror att du borde inte fastna i skuldkänslor av att glömma bort ditt lilla inneboende, för innerst inne så vet du ju hur det står till. Jag tänker att du är säkert och utan att överdriva "olagligt" trött, och då blir man ju lite knasig i bollen...L

2010-12-12 @ 12:17:22
Postat av: Linda

Sitter i bilen nu. Varit i Skåne. Har tråkigt så jag läser din blogg :) underbara Lina! Från början till slut kände jag som du. Förutom att jag hade nog mindre smärtor än dig. Men jag hade också smärtor överallt. Plus att jag svällde som en jävla ballong och glömde ofta bort att jag var gravid. Folk blev konstiga när man berättade det. Men säg nåt de inte beter sig underligt över.jag tror iaf att man har så mycket annat att fokusera på än att gå omkring och känna sig gravid hela tiden. Två barn den tidigare som ska ha sitt, hushåll mm mm och dessa jävla smärtor. Så det är ju självklart ( tycker jag ) att glömma bort att man är gravid. Puss på dig

2010-12-12 @ 19:40:41
URL: http://Crazymother
Postat av: Lina Börjesson

Underbara fina vänner.. tack för att ni finns!!!

2010-12-12 @ 19:49:22
URL: http://mommyrocks.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback